Aftonbladet – 17 februari 1843, sida 2

48414 studerade i Upsala, är ej lätt utreda, antingen ordet vitsord genom slarf blifvit skrifvet i stället för exempely, eller om denna man, kan viltna att Hegels skrifter,) den tiden studerades (d. ä. allmänt och icke blott af en eller annan). I förfa fallet gäller om detta liksom om tredje beviset, att en fluga gör ingen sommar,, och i det sednare vore det icke första gången som man syndat mot 8:de budet. — Detta skall alltså bevisa, alt man för närvarande, anno 41842, icke ignorerar de moderna lärorna,. — Icke sant? mitt herrskap! det var futtiga bevis. Då Rec. kommer till den uppsats som gilvit anledning till ... ofvanberörda -krigiska företal finner han, att äfven Dr Marheineke låter framblicka någon förtrytelse öfver Schellings ankomst(!), ehuru det tydligen endast är tendensen af Schelilings nya lära, samt hans ovetenskapliga kritik al, och kotteri-aktiga klatschereyen mot Hegels system, hvarom Marheineke yttrat sig, jemte det han framdrager några citater ur Schellings äldre skrifter, hvilka ej allenast så der temligen öfv rJensstämma med de theologiska Hegelianernas satjser, utan äfven genom den auktoritet, de på sin tid hade, var den ångkraft, som gaf den moderna heterodoxien sin första hastigare rörelse. Dessa indirekta rekriminationer voro dock högst förargliga, och ,hince ille lacrime! — För öfrigt säges skriften i hänseende till sjelfva ämnet vara mindre upplysande än man kunnat förmoda Den man, som kunnat förmoda, att man i en inledning skall få serdeles upplysning om sjelfva ämInet, måtte dock blott vara en sådan, som hämtar all sin kunskap från Compendier, Utdrag, Conversationslexica, hörsagor, 0. d. källor. Rec. finner dock ett och annat märkligt,, nemligen sådanel yttranden af Marheineke, som, egentligen oxillande blott vissa excentriska konseqvensmakerier af de yngre, voro serdeles tjenlige att, lösryckta från 3 sammanhang, förleda folk till den tron, att de bättre, sansade Hegelianarne och systemet i sig sjelf icke voro i serdeles opposition mot orthodoxien, hvilket ändå vore en god tröst i bedröfvelsen, ehuru en lära, ivarutur sådane rysliga utskott kunnat utvexa, måste innehålla något grundfelaktigt, och derföre i alla fall borde årens Såsom en upplysning om möjligheten af en sådan felaktighet, eller derom att vissa till utseendet ogudaktiga satser hos Hegel förekomma, utan alt derföre vara af någon betydenhet, anför rec. Marheinekes yttrande: ,Vidare före kommer hos Hegel en hel mängd omdömen; dessa göra väl anspråk på riktighet,, men icke derföre alla på sanning,; och gör sjelf härvid den naiva bekännelsen: för det vanliga menniskoförståndet är det svårt att begripa, huruledes omdömen kunna vara riktiga, men icke sanna Här framlyser itydligen de ofilosofiske radotörernas vanliga vidIskepelse, att hemligt frukta någon djup kunskap uti sådane talesätt, som de icke !genast begripa, under det de käckt fråndöma förf. den lilla portion tankekraft, som fordras för att finna, att satIsen, fattad efter deras mening, är en absurditet. Vi skole dock här hjelpa rec:s vanliga menniskoförstånd, att lösa denna för honom gordiska knut, Igenom anförande af ett exempel. Om någon skulle I påstå, att rec. icke vore ilsken, en stackare, etc., så vore detta väl ett riktigt omdöme: riktigt, emedan det består af subjekt, copula och predikater, som utan att strida mot principium ConItradietionis låta förena sig med subjektet: och lett omdöme, (icke en simpel grammatikalisk sats) emedan dertill fordras omdömeskraft, d. ä. förmåga att observera och combinera hvarjebanda; lmen att det är ett sannl omdöme, följer åtminstone icke deraf, att det är riktigt. Rec. finner tväl nu, att det är ett både riktigt och sanpt om!döme, då vi påstå, att uti den recension, vi nu granska, finnes prof på flere omdömen, som väl äro riktiga, men bevisligen osanna. Detta är allt hvad som säges om inledningen. ,Separat-votum anser rec. vara al ett ganska ringa intresse för Svenska läsare,, men han ,refererar) dock i, korthet förhållandet. Denna referering börjar med en repetition af lögnerna om Strauss, hvilka anmärkaren anser sig redan hafva så gendrifvit, att ban nu icke vidare vill uppehålla sig .dervid. Rec. påstår sedan, att detta votum blilvit tryckt emot regeringens vilja och emot gällande lag. Hvad det förra beträffar, så vet man derom in) En anmärkningsvärd omständighet, som möter vid denna uppgift, att en man redan 1811 i Upsala studerade Hegels skrifter, är det kända förhållandet, att Hegel då ännu icke sjelf utgifvit mer än en enda skrift, neml. sin Phänomenologie des Geistesv, och att hans närmast derpå följande skrift, neml. Wissenschaft der Logikp, utkom först 4842—46G!! Sättarens anm. TI NGT DARE a OA KRATTA ATKINS NINE