Aftonbladet – 16 februari 1843, sida 2

EE EEK ARONRTT 2 SSE ET aa SEO TER POE TRA kärlek för konungen var brottslig genom sjelfv: sin öfverdrifvenhet, och man arbetade således på att brouillera det kungliga paret till förmån för hofmännen, som vinna föga på dygden. Ludvig XV var den vackraste man i sitt konungarike. Det är omöjligt att föreställa sig detta beundransvärda hufvud, då prydt med ungdomens alla behag, denna rena och kyska gloria af en ren kärlek och en af de skönaste kronor i verlden. Flere unga damer täflade om en utmärkelse af honom, men han observerade den icke. Ehuru han egde mycket snille, hade ban dock en ovanlig naivetå och brukade alltid, då det var tal om något vackert fruntimmer, fråga: är hon vackrare än drottningen ?, Under medlet af denna vinter, då hertig Richelieu en dag språkade med konungen, hade han omärkligt fört samtalet på kapitlet om kurtiser. Han berättade några färska nyheter i den vägen, och drog icke i betänkande att uppge namnen på personerna i fråga. Ludvig hörde honora och beundrade hans berättelser nästan såsom något oerhördt. Men är väl allt detta sanut, herr hertig ?, frågade han ändtligen. Fullkomligt sannt, ers majestät. Konungen kan sjelf göra sig förvissad derom. Huru? älskar man er på det sättet? finnes det verkligen qvinnor med så häftiga passioner? ,Sire, madame de Nesles och de Polignacs historier äro icke obekanta för någon. fantasier af dessa slag, som icke vara längre än en dag, som ni berättade ?