Aftonbladet – 16 februari 1843, sida 2

RS sm sana LÄNDSOIHTS-R HE ETNIR. Götkeborg d. 44 Febr. Ett notabelt dödsfall inträffade i går, då Kongl. Gymnasii Boktryckaren, Öfverdirektören och Ricd. ar Kongl. Wasa Orden, Samuel Norberg, afied i den höga åldern af närmare 94 år. Örverdirektör Norberg förvärfvade under sin mannaålder en ansenlig förmögenhet genom sitt yrke ; Boktryckare, at hvilken han tid efter annan stora donationer till välgörenhetsstiftelser och skolor, så väl här på orten som i sin födel:ebygd. (Götheb. s. H. 0. S. T.) Upsala den 44 Februari. Vintern är här på orten högst lindrig, temperaturen dock merändels nåora grader under fryspunkten, och vårt redan förut goda före har i dag med ett jemnt och vackert snöfall blifvit ytterligare förbältradt. — Från länets norra orter förmäles, att landtmannen haft det mest gynnande tillfälle att utgöra sina skogskörslor; äfvensom malmforslingen till bruken börjat och fortgår med stö:sta Jiflighet. — Allmogen säges i är, mera än rra året, vara i förläcenhet för penningar till utIdernas afbördande. Orsaken ligger mindre i den rligen knappa sädestillgången, än i det alltför za sädespriset och bristen på afsättningsort; ty brukens fulla belopp äro redan intagna, och i Gefle betalas ej säden så som förr varit vanligt. (Corresp.) Cefie den 43 Februari. I ett samhälle, der sjöfart utgör ect hufvudsakligaste näringsfånget, får man ty värr! vara beredd att någon gäng emottaga sorgliga underrättelser. En af de mest bjertskakande tilldragels er, vi på sednare är erfarit, hitbragte sistl. söndags-post, en tilldragese, som i sorgdrägt klädt flera familjer. dju; tt smärtat dessas anförvandter och vänner, och försatt, vi kunna säga, hela samhället i bestörtning. Kapten J. D. Möller, som med skeppet India, om nära 200 lästers drägt, för dettas första resa härifrån utilarerade den 20 Okt. 48414, hade på utresan den olyckan, att i Nordsjön stöta på en bank, på kusten utanföre Yarmouth, men kom dock, med skeppet ramponeradt, af grund och inboxerades till hamns den 44 derpå följande November. Här förblef skeppet, för avt äteriståndsättas, ett helt år, under hvilken tid kapiten hade att strida mot invecklade förhållanden, dem han dock berömligt besegrade. Efter att hafva kopparförhbydt fortyget i slutet af November, fick han det åter i ett skick, som motsvarade nutidens strängaste fordringar i afseende på struktur och elegans, och afseglade till Shields. Sedan skeppet här intagit en last af kol, afgick det i början af December med destination till Marseille. Det var under denna resa, som skeppet natten till den 6 sistl. Januari, förmodligen under storm och mörker, strandade på kusten vid Port Mahon. Vid olyckstillfället förlorade kapiten jemte sin besättning, 15 man, lifvet, med undantag af en matros, som öfverlefde katastrofen och kunde meddela den, men i det rysliga tillstånd, att ett af hans ben måste amputeras. Etter olyckshändelsen utanföre Yarmouth hemsände kapiten sin bär förbyrda besättning, behållande enda:t styrman och timmerman, begge likasom kapiten nu efterlemnande enkor och barn i djupaste sorg och betryck. Den öfriga besättningen var till England hemtad ifrån Götheborg, der olyckan troligen äfven spridt sorg och fasa i mången familj. Kapiten Möller hade under flera resor på Ostoch Westindien i den grad tillvunnit sig sitt rederis aktning och förtroende, att han till beredande af en bättre utkomst för sig och familj, fick taga en part i det nu förolyckade skeppet, hvilket ifrån dess första uppränning till fulländningen stod under hans speeiella tillsyn, och räknades till de här på stället med största omsorg uppförda. Hans familjs förlust är således vid detta tillfälle desto smärtsammare, som den förlorade på samma gång både sitt värn och en betydlig del af sin egendom. Samhället sörjer Muller såsom en aktad och redlig medborgare, rederiet som en käck och mångkunvig skeppare, vännerne som en trofast och älskvärd umgängesman, hustru och barn stå, som man kan föreställa sg, tröstlösa öfver hans hastiga och olyckliga bortgång ur tiden. (G.1L. T.) En Lappfamiljs besök i Hernösand, Hernösand den 44 Februari. Vi bade i går en aftonunderhållning af egen och sällsynt art, der scenen var förlagd på ett snöklädt berg omkring , mil från staden. Jag menar anblicken af en större lappfamilj samlad i sitt tält, och sittande på Österländskt vis på korslagda ben i en krets omkring den stora stockelden. Det var en aftonunderhållning i det ordets egentliga bemärkelse, emedan uppmärksamheten och intresset verkligen en stund underhölls af detta naturskådespel, som äfven förhöjdes af den mystiska aftonskymningen. Den var äfven för oss alla ovanlig och sällsam, trotts sydboens och i synnerhet utlänningens chaotiska föreställningar om denna Polhöjds brödraskap med lappar och rimtussar, emedan det lärer vara omkring åtta år sedan någre lappar lägrade sig i denna trakt för att beta sina bjordar. På de lystrande blickarne hos vår qvinliga personal, bland hvilka vi äfven räknade fru Landshöfdingskan Åkerman Ko