Aftonbladet – 14 februari 1843, sida 3

koaliserade motståndare. Under detta uppreste sig mot Torrico i Norden en fjerde antagonist, hvars egna, nästan romantiska historia förtjenar en egen skildring. Denne var öfversten Hercelles, en ännu ung man af utomordentlig djerfhet och okufveligt mod. Förut hade han varit misstänkt att gynna general Santa Cruz sak, och det infly. tande han utöfvade på massan, ingaf den sista regeringen en sådan farhåga, att den år 4833 förvisade Hercelles till Chili. Öfversten vägrade formligen att underkasta sig denna dom. Först flydde han om bord på ett krigsfartyg, tillhörigt Förenta Staterna, och derifrån begaf han sig till Guayaqvil med sin maka, hvilken var af en utomordentlig skönhet. Uppfylld af hämndetörst lyckades det honom ändtligen, att efter outsägliga ansträngningar värfva 200 man, hvilka inskeppade sig med honom på vanliga slupar och, efter all lyckligen hafva öfverstått tusende faror, debarkerade denna äfventyrliga expedition ändtligen i den nordliga delen af Peru, der den genast förklarade sig för konstitutionen af år 4834. Men omständigheten hade så fogat, att ett engelskt ångfartyg, som då seglade förbi, erhöll underrättelse om detta uppträde och bragte nyheten derom till Lima förr än Hercelles sjelf anade det. En i största hast samlad här af 4000 man blef utsänd till hans förföljande, och öfversten befann sig midt emot denna styrka, innan han ännu hunnit göra några betydande framsteg. Besluten att sälja sitt lif så dyrt som möjligt, lyckades det honom att erhålla en ärofull kapitulation, hvari icke blott stipulerades, att han fick återvända till fäderneslandet, utan äfven att han införlifvades med armåen, som då drog till Bolivia. De som undertecknat denna kapitulation med honom blefvo vid sin återkomst till Lima ställde inför rätta, men frikändes. Hercelles, som sjövägen begaf sig till Lima, men icke satte stort förtroende till regeringen, förmådde kaptenen att sätta sig i land på kusten, derifrån han i hemlighet begaf sig till hufvudstaden. Då regeringen erfor hans ankomst, utgaf den genast order till hans häktande, men kunde icke bringa dessa till verkställighet, så stor var polisens farhågor för öfversten, den de flere gånger om aftnarna roötte på gatorna, beväpnad från hufvud till fot. Ofversten tröttnade likväl snart vid detta lif, då han städse jagades som ett vildt djur; han steg ånyo med sin gemål ombord på ett franskt fartyg, samt återvände till Guayaqvil, der han lefde en tid tillbakadraget. Då han för icke så längesedan erfor general Torricos usurpation, uppträdde han på nytt på skådeplatsen för Perus politiska strider. Han lemnade i hemlighet Guayaqvil, och landsteg i Cosma, uti provinsen Truxillo. Denna nya landstigning blef dock lika hastigt bekant som den förra och Hercelles föll snart i bänderna på den afdeining, som blifvit utsänd för att förfölja honom. Men under det han fången fördes till hufvudstaden lyckades han att undkomma sina väktare, och med en verksamhet och djerfhet utan like samlade han 300 man innan man förmådde qväfva denna uppresning, och då öfverste Torrico, broder till presidenten, ryckte emot honom med sina 800 mean, tillfogade honom öfverste Hercelles, ehuru med knappt hälften så stor styrka, ett skymfligt nederlag. Efter denna första lysande framgång tillvexte antalet af hans anhängare och han gjorde sig till mästare af de norra provinserna, hvilka Torrico blottat på trupper, för att draga mot Lafuente, Vidal och Vivanco. Efter de sista underrältelserne, kommenderade öfverste Hercelles en armåe af 3000 man, med hvilken han framryckte mot Lima, under utropande af 418354 års konstitution, som blef omstörtad med Santa Cruz, och han skall, såsom man försäkrar, öfverallt blifvit med entusiasm emottagen af befolkningen. Om dessa underrättelser bekräfta sig, så måste Forricos ställning mellan tvenne armeer, hvaraf den ena anrycker från norden och den andra söler ifrån, vara ganska kritisk. Man kan således med all sannolikhet förutse den nygjorde presilentens snart förestående fall. Hvem som sedan skall efterträda honom på hans plats, Lafuente, Vidal eller Hercelles, är icke så lätt att förutse. ERE — ÖVANLIG GRAD AF GLÖMSKA. En arrendator, om bodde i Rattery, en half mil från Totnes i Engand, skulle rida till Totnes för att uträtta en sak, ch lemnade, som vanligt, sin häst i ett värdshus. Då rendet var uträttadt och han tagit nägra förfriskninar på värdshuset. sick han tillbaka tll Rattery, utan