Aftonbladet – 14 februari 1843, sida 2

väl endast att han, söndagsaftonen, uppmanat flere personer att genom hurrarop gifva luft åt sina känslor för vår älskade Konung; samt att han, måndagsaftonen, blott en kort stund, uppehållit sig på Saltängstorget i ändamål att, högtiden till prydnad, hålla tal till den der församlade menigheten, hvilket dock kom att stanna vid blotta viljan.n Nyssnämnde blad ursäktar landshöfdingen, frih. Palmstjernas uteblifvande från festen i sin residensstad med nödvändigheten för honom att stadna qvar i en stad, i hvilken excesser och tumultuariska uppträden föreföllo. Då dessa excesser inträffade först måndagsaftonen, kan man af denna förklaring sluta, att de voro väntade och ansågos blifva betydande. Flygande posten för i Fredags visste ännu icke att någonting ovanligt i staden passerat, med undantag deraf att en sockerbruksarbetare, som hängt sig, gjort det af förtviflan. KE — Hr Ole Bull ämnar sig i morgon till Upsala, troligen i sällskap med professor Geijer, för att der om Lördag gilva en konsert, hvartill han bjudit de studerande. Man återkommer derefter till Stockholm för att gifva ännu en konsert härstädes före sin afresa. -Hr F. Moll annonserar en tysk dramatisk soir till om Thorsdaz i Kirsteinska huset. Vi hoppas, att publiken då må få tillfälle att se Hr Arnholt, och tro att det skulle vara skäl för Hr Moll att serskildt tillkännagifva, huruvida detta kommer att inträffa, enär en stor de! af spektatörerne förra gången missräknade sig i sin förväntan derom, och spektaklet, i saknad af Hr Arnholts deltagande, var skäligen medelmåttigt, då M:lle Th. Molls onekligen rätt artiga komiska talang var det enda af något egentligt värde för altonen. RS REVY AT TIDNINGARNE. Dagligt Allehanda innehöll i sitt gårdagsblad en ganska lycklig karakteristik af den nyligen begångna festen den 6 dennes, helt och hållet en. lig med den uppfattning deraf, som vi redan framställt och utan tvifvel uttryckande den allmänn: meningen. Se här ett utdrag: Hvyad som fägnar, alla är. att festen icke egentliger erhöll någon politisk mening, utan af den stora pli raliteten öppet betecknades såsom en familjfest; så som sådan var den utan tvifvel vacker; ett se der gamle 80:rige konungen, hvars vexlande lefnadstid va rit så rik på händelser inom det stora verldsdramat deruti äfven han vid många tillfällen spelat en vigtig roll, — att se en hyddans låga son, uppstigen till dei högsta spetsen af jordisk värdighet, befinnande sig kretsen af sina älskade barn och barnbarn och omgifven af fria medborgare — uti allt det der ligger något för bjertat och känslan, som åtminstone för ögonblicket visar bort hvarje ledsam tanke på politiker och dess strider. Detta intryck syntes också denne afton hafva meddelat sig åt hela hufvudstadens be folkning; ingen oordning, intet oväsende, knappt er bullersam rörelse; det var någonting stilla, enkelt nästan fromt i festens betydelse; den liknade, om! vY få säga, ett afsked, som ofta kommer det ädla sinne att glömma äfven begångna misstag och förvillelser Det berättas också, att den åldrige konungen sjel funnit sig på det högsta intagen af den honom egna de hyllning. Slaget vid Leipzig, Föreningsdagen mec Norige och denna dage, lärer H. M. yttrat till någon äro de 3 vackraste högtidsdagarna sedan jag kallade: till Sveriges Krona. I en korresspondensartikel i Götbehorgs Han delstidning, skrifven den 3 Februari, yttras om samma ämne: Då man ser de bemödanden som nu göras, at framkalla hyllningar åt Konungen, på dess 235 rege ringsår, vid sidan af alla de synbara bevisen på de otillfredsställande och i många fall olyckliga af sam hällets inre ställning, kan man omöjligt undgå at finna det dessa bemödanden egentligen utgå ifrin makten sjelf, och att den endast för sina ändamå och för egen ära begagnar alla de medel som kor porationsoch korps-andan alltid står färdig atter bjuda åt henne. Det är en gammal sägen, att i po litiken skenet är makt; och om denna satts icke all tid kan bestå profvet är den dock en kär anlednin för dem, som innehafva makten, att sätta värde p skenet. De inbilla sig åtminstone sjelfve, att de gifver dem den. Så synes dem derföre nu, dessa an stalter till fåöter, dessa offentliga tal vid lärostolarna dessa medaljer, som skola till efterverlden öfverför minnet af ett jubileum, m. m. vara bevis på da stora makt man utöfvar på sinnena och det förtroen de som folket hyser för sin Regering. Ja! ifren at söka göra firandet så allmänt som möjligt, föranlede t. o. m. till den oformligheten, att man låter sjung te Deum på årsdagen af Carl XII:s död, för at ej underlåta att framkalla skenet af glädjen öfvej Carl Johans thronbestigning. tin — Hustru Martell, förut straffad för stöld, ha af gevaldigern Jederin blifvit häktad på misstanka att hafva olofligen åtkommit ett guldur, som hon ut bjudit och som blifvit stulet från ett hus på Tavast gatan.