Aftonbladet – 14 februari 1843, sida 1

Vt Än känsla af djup ånger genombäfvade hans bröst och gaf sig luft i djupa suckar. Inkomna i den präktiga salongen, sågo damerna sig omkring och Hooghuisen öppnade dörren till ett litet sidorum, dit han med tjenstaktig ilver bad dem inträda. Detta kabinett, sade han, är inrättadt till ert återhemtande efter färden. Det skola vi knappt behöfvar, svarade Fortiletta. Jag kommer straxt tillbaka ut i salongen, hvarest jag hoppas finna er allena med herr Sachterwanst. Sedan man inburit damernas saker i kabinettet, tillslöts dörren. Det i salongen qvarblifna sällskapet bestod af, utom Hooghuisen och Sachterwvanst, kaptenen, en skröplig och i affärer grånad notarie, samt skeppspredikanten. Kaptenen välkomnade nu först sina gäster. Myn heer Hooghuisen,, sade ban, jag gläder mig öfver den äran ni visar mig. Bröllop på mitt herrliga India! Det är ett godt förebud för dess första resa. Och en sådan skön brud sedan., Skön?, ropade den gamle vällustingen, mysande. Ja, hon är hänförande skön. Men hur kunde pi se det genom den täta slöjan ?, Åh! jag hade tid nog att begapa hennep, svaIrade kapten Emmerlenk, ty först på Y, när jag började att alltför mycket sondera hennes englaanlete, blef hon röd som ett körsbär och drog ner den täta slöjan. Men jag bann dock se att hennes lilla runda ensigte är hvitt och rödt och saftigt som en persika; och midt uti detsamma lysa Lvå svarta kol, som glödande gnistor. Hon bar riktiga Malay-ögon.