Aftonbladet – 13 februari 1843, sida 2

Jag hoppas att ni är ett fridens budskapp, sade hon smickrande. ,Det är jag visst. Min principal har fått veta att myn heer Hooghuisen friar till signora Idola; han sände mig derföre hit för att lyckönska er till detta parti. Min herre råder er att, ifall Idola skulle visa sig motsträfvig, föreställa er dotter, det hennes nära skyldskap med Edward gör en förening med honom omöjlig. Hooghuisens frieri har jag redan afslagit; Idola vet ingenting derom. Ifall er herr principal icke hade några vigtigare skäl att sända er hit, så beklagar jag att ..., Håll, signora! äfven i det fallet skall ni blifva tillfredsställd, ty jag har äfven vigtigare att afhandla. Så snart signora Idola räcker sin hand åt myn heer Hooghuisen, vill min principal gifva henne en tunna guld i utstyrsel, hvilken summa skall nedläggas i edra händer., Så, så -.. det låter höra sig; dock kan jag insenting lofva, ty det hufvudsakligaste beror af Idola sjelf, och ..., En omyndig flicka måste lyda förnuftigt folk,, nföll Baldus, och mot halsstarrighet gils det melel, dem myn heer Hooghuisen känner. Italienskan märkte lätt att en öfverenskommen plan här skulle utföras. För att icke bli öfveristad, måste hon helt och hållet genomskåda len. Hennes illpariga frågor studsade dock utan verkan tillbaka mot den sluge bokhållarens bergasta tystlåtenhet, hvilken i sin afmätta affärston rsäktade sig med att han ingenting viste. Han risade den frågande alltid tillbaka till Hooghuien och gick slutligen, med den varnande an