sade sig en matmoders rättigheter. Sedan fattad bon sonens hand och, utan att kasta en blick på den orörlige mannen, vacklade hon, snyftande, u rummet. ij Vagnen, hvaruti grosshandlarn dagligen åkte til börsen, höll, förspänd, utanför porten. Edwar vinkade; kusken körde fram; ynglingen hjelpt sin mor i vagnen, hoppade upp jemte henne oci ropade: Till Muidener-porten,, hvarpå det buil rande ekipaget for af i en blink. Van Ernswaard gick, för att samla sina tan kar, några hvarf af och an på golfvet. Snart hej dade han: dock sina steg och ryckte på klock: strängen. Sachterwanst skall genast komma hit,) sade har åt den inträdande betjenten. Efter några minuter stod den gamle bokhållaren, i sin vanliga styfva hållning, inför sin herre Hör nu, Baldus, jag bar varit bos italienskan: hon är värre än den onde sjelf. Redan har hor bringat ofriden inom mitt hus. Gertrud och Edward hafva öfvergifvit mig. — Ännu i dag måste italienskan bort. Baldus stod Hlksom förstenad af dessa ordens innehåll. Dock, i stället att gifva luft åt sin bestörtning, svarade han blott med sin vanliga lydnad på husbondens sista yttrande: Ja, det skall ske. — Men dottren?, Måste äfven bört,, svarade herrn. Men öfver henne skall jag bestämma något serskildt., Men vet ni då icke, mynheer principal, att Edward .... han blir olycklig, om Idola skickas till kolonien. — Och — och — nej, till hans olycka vill jag ingalunda: vara behjelplig, i