Aftonbladet – 11 februari 1843, sida 1

: Fru Gertrud hade imedlertid icke-varit länge allena med sina bekymmer och funderingar, ty några minuter efter, sedan hennes man lemnat huset, inträdde Edward i sin mors praktfulla rum. Den sköne, ädle ynglingen var den stilla och fromma modrens stolthet och innerliga glädje. Kärleken till hennes stränge man var blandad med en känsla af skygg vördnad, men i sonens närvaro spridde en hjertlig förtrolighet och innerlig fröjd sin glans öfver hennes runda, trefliga anlete. Det främmande ni, hvarmed Edward tilltalade sin far, fick han icke använda, då han talade med modren, och då fadren fann: ordet du opassande för en fullvuxen son, smälte Gertrud i tårar och sade, att man ville göra sonen främmande för henne, i det han belalldes att tilltala sin egen mor såsom hvarje annan fru Fadersviljan måste här vika för moderskärleken. Edward besvarade sin mors ömhet med barnsligt förtroende och uppmärksam aktning för sin mors husmoderliga svagheter, hvilka fadren ofta, missnöjd öfver den uppmärksamma fruns alltför långt drifna omtänksamhet, sträft Ullbakastötte. Det hörde till en af de, största pjutningarne af fru Gertruds stilla, enkla lycka, när hon rätt förtroligt och ostörd fick prata vidt och bredt med sin älskade son, och dervid fick traktera honom med någon utsökt läckerhet. Ofta hade hon, vid sådana tillfällen, ledt samtalet på giftermål och bröllop och uppmanat sin älskling att skaffa henne en god och öm dotter; hon skulle, sade hon, ovilkorligt gilla hans val och äfven, om så behöfdes, våra honom hebjelplig att erhålla fadrens samtycke. Men alla hennes uppmaningar och forskningar kade hittills varit förgäfves, och Ed