Aftonbladet – 10 februari 1843, sida 3

nog, att i alla gossarnes närvaro, med tacksamhe emottaga gåfvan af 2 Rdr Bko; ty dessa kände bäst mitt besvär och min hafda möda) emedan ett qvittc på skänker, enligt min mening, är lika ovanligt som obehöfligt. Min föresats att icke gifva det, skakades icke en gång af denna lärares hot, att genom tidningarne söka skada mitt renommt. Dessa 2400 Rdr Bko gaf jag genast, då jag af Upsala Tidningar fann hotet verkställdt likaledes till Prins Carls Inrättning, på det bäde allmänheten och mina vedersakare måtte finna, att beräkning på vinst icke ingått i mina spckulationer. Med facta är jag beredd att styrka och på det noggrannaste redovisa, det jag sedan den ?, 42 till den 15, 43 ej fått tid använda mer än en enda dag till förströelser, utan såväl helgsom söcknedagar. för denna sak varit upptagen och derpå tvingats kontant uppoffra 965 Rdr 535 sk. 7 rst Bko, hvaremot jag noga på rst, af kontanta gåfvor och minnen, med största tacksamhet af Studerande och Skolungdom på alla de ställen, jag under nämnde tid besökt, tillsammans mottagit 408 Rdr 40 sk. Bko, af hvilken summa mer än !,-del kommit de fattige till godo, som för mig är, en inre belöning; och en ännu större är den, att fiere bundrade ynglingar, under denna tid, af mig erhållit en för deras framtid gagnande, nyttig och undar hela lifvet behöflig och användbar kunskap. Märkvärdigt nog, att jag ändå är blottställd för atunden. Jag uppmanar smädaren att styrka, det jag vid min afresa sökte, vare sig Hr Svartengren eller någon annan, som till miz kunde stå i förbindelse, eller hvilka de ,symptomer, voro, som visade, att jag ej wille lemna staden utan contant erkänslan, ty i denna mindre grannlaga beskyllning är icke mera sanning än läsaren finner i det öfriga. De studerande, som begagnade sig af min undervisning, skänkte mig ett par ljusstakar af silfver, hvilka jag med tacksamhet behållit såsom ett minne af de ingenäma stunder jag tillbragte i deras sällskap, och då jag är öfvertygad, att de äro gilna af ett godt hjerta, så är det endast nöd och sjukdom, som möjligen ega magt att beröfva mig detta så högt värderade prof af ieras tillgifvenhet. Allmänheten har nu tillfälle att bedöma saken ifrån less båda sidor, och jag är Y om, att det sunda ymdömet skall göra mig den rättvisa, som blifvit mig örvägrad från ett håll, der jag haft det största besväet, och aldrig förtjenat och dessutom, alldra minst af lt, kunnat vänta smädelsen som en belöning. Stockholm den 25 Januari 1843. A. P. Bromander. a a a ae a a rn nn