Aftonbladet – 10 februari 1843, sida 2

-—-——r—.-.—.-—r:ss:sicoeerrrrootommeteetme Omöjligt! ropade van Eernswaard, utom sig dock, sansande sig hastigt, tillade han: den lög nen är för illa sammanspunnen, för att jag skull kunna sätta tro dertill.n Er son är nu hemma och väntar på er, å tertog Fortiletfa kallt. Han sjelf skall kunn: sanna mina ord. — Under nattens ensamhet hadc det väl fallit honom in, det ni möjligen skullc kunnat listigt bedraga honom med den der systerhistorien, på det att med ens all tanka på kärlek för och förbindelse med Idola skulle för svinna ur hans själ. Min dotter kunde ju möj. ligtvis hafva en annan far. — Detta välkomn: tvifvel förde Edward till mig, — Ser ni nu — er herr son vet ej rätt hvad han skall tro. Italienskan tystnade här och njöt med triumferande hållning den vällusten, att hafva bringat sin dödsfiende från dess orubbliga likgiltighet til den högsta grad af spänd väntan. Då hon icke fortfor, frågade han: Nå — och då ni sade honom sanningen, der ni omöjligen kunde fördölja?... ,Jag? — Jag skulle ha sagt honom sanningen? ropade den falska furien med hånskratt. Vid må let af min brännande hämndetörst, den jag ändt ligen, ändtligen med vällust släcker — då — di skulle jag i fåkunnighet säga honom sanningen — Ja, så visst som jag är öfvertygad om mit eget lif, är jag säker att Idola är din dotter. Dt gaf henne lifvet under eder om en evig kärle! — dessa eder bar du skändligt brutit. — Mo jag öfvertygade din son, alt min afiidne:make Cantalini, var Idolas far och Edwards förtjusnin har rikligen belönat mig för denna osanning., Omenskliga qvinna! ropade van Eernswaard c tn a