Aftonbladet – 9 februari 1843, sida 1

ÅA AA 1,1 DDNNLnnt MO AA man mängden trängas i korridorerna, doft sorlande som en bisvärm och redan visade sig lamp drängarne för att utsläcka ekläreringen; nu uppmanade Hooghuisen sin logekamrat att följa sig. De gingo utför en trappa och veko så af till höger, in uli parterrkorridoren; vid dess slut öppnade MHooghuisen en smal dörr och gick förut, några trappsteg upp, hvilka bakom kulisserna ledde upp till scenen. Tvekande föl de den allvarsamma köpmannen. Äfven denna smygvrå var honom bekant genom de ljufvaste och bittraste minnen i hans lif. Ofta hade ban på denna väg kommit in i sin älskade Fortilettas garderob-kabinett, och nu, — nu beträdde han dessa trappslez såsom vredzad fader, för att återföra en vil seförd son från samma förvillelse, hvars bedrägliga sinnestumult hade kostat hela hans lefnads lugn. Nu sväfvade hans son, hans enda, älskade son, vid brädden af samma afgrund. i Ioosbuisen gick alltid förut. Snart stodo de båda framför den bekanta kabinettsdörrn, den bevakades af Idolas kammarjungfru. — Hooghuisen framträdde förtroligt till denna och hyiskade: Är Edward derinne?, — Ja — AlHlena ?, Flickan nickade med ett slögt, förtroligt leende och vek ifrån dörren. Hooghuisen fattade sin vän vid honden och trädde med honom raskt in t kabinettet. Kiola satt, omlindad af Edvards var, utmaltad på en soffa IHon var ännu i sin kostym som Vestall Ifennes yppiga, ebenholtzsvarta hår Hlöt, upplöst, ned öfver den hvita, romer drägten. En gyllne lagerkrans, hvarmed her tillbedjare nyss hade krönt henne, prydde, sande, hennes tinningar. Hon låg hä el vid ynglingens bröst, hvilken syntes förlorad i den sköna, ömma flickans anblick. Tre höga toilettspeglar, satta i trekant, så att man deruti kunde se sin bild mångfaldigad, höllo, uti bronesrmar,