Aftonbladet – 8 februari 1843, sida 2

Mm motsägelse, efterkommer denna uppmaning. Hvad iter det der måste angår, så begriper ni väl, signora, att man 4 affärer aldrig uppgifver det sista medlet., Fortiletta sjönk, för några ögonblick, i ett djupt eftersinnande, Yen liksom hon plötsligt hade fattat ett beslut, sade hon med eftertryck: Er proposition vill jag icke belt och hållet afslå eller förkasta; men jag vill uppgöra denna affär, som ni behagar kalla den, med von Eernswvaard sjelf, personligen. I morgon förmiådag, kl. 44, väntar jag honom hit. ,Detta vilkor -har jag icke tillstånd att så in å, signora. — Med mig ensam måste ni uppgöra affären. Jag har fullständig futlmakt dertill, och : 5) i Icke ett ord mer, afbröt hon honom häftigt. Med honom sjelf vill jag tala, eller talas aldrig mer i detta ämne., Hon vinkade honom härvid en afskedshelsping och, innan han viste ordet af, hade bon ryckt på klocksträngen och en kammarjungfru inträdde. Sachterwanst såg då att han för denna gången nödgades albryta samtalet. , Kallt tog han sin lilla trekantiga hatt; gjorde en kort afskedshelsning och skred med afmätta steg åter in i salongen. Här fann han sångerskans matin6 slutad. Förmiddagstimmarna, då hon plägade taga emot, voro förflutna och salongen var tom. Blott Edward var qvaroch han och den sköna Idola gingo af och an, under ett hviskande samtal. Den kraftfulla ynglingen hade lindat sin arm om den späda flickans fina, smärta lif. Hon tyektes blott (åla detta, ty hon smög sig icke intill den älskade. Hennes sänkta ögon blickade tankfullt