Aftonbladet – 8 februari 1843, sida 2

Hall KOHHUCP CL MHNICU OVVV WU Vill dlCL ULCLU ändå har en sparpenning öfver. REVY AF TIDNINGARNE. Angående representationsfrågan innehöll Freja för sist!. Fredag en artikel, hvarur följande lilla stycke meddelas: Det är visserligen saut, att en ståndsrepresentations ombildning genom dess eget godvilliga beslut, är en företeelse, hvarpå historien icke ännu lemnat något alldeies likartadt exempel med hvad den sista riksdagen hos oss utvisat. Vi vete ingen nation, som genom ett otvunget beslut af sjelfva de inflytelserikaste klasser, hvilka vanligen utgöra en sådan ståndsform, sett en så genomgripande förändring i sitt Statsskick tillvägabringad. På sin höjd hafva dessa kunnat förmås, att upplösa sig och att afträda från lagstiftarekallet, öfverlemnande åt en Diktator, åt Regenterne eller åt genom hela folkets val utsedda Konstituerande församlingar, att bestämma och ordna sakernas skick; men sjelfve hafva de icke utfört detta värf, antingen hindrade deri af en öfvermäktig opinion hos nationen emot deras ensidiga och egoistiska ställning i samhället; eller af det misstroende, som ledarne för en, merendels dylika förändringar framkallande folkrörelse, hyst för dessa föråldrade institutioner. Att i vårt land frågan om national-representationens ombildning kunnat bringas å bana, midt i skötet af Ståndsintressena, utgör ett af de påtagligaste bevisen på den ytterliga splittring, hvartill dessa intressen hunnit; och att den mindre del af dessa ståndsoch klass-intressen, som genom formel rätt kunde bringa frågan till afgörande, segrat öfver hela motståndet af de bördsoch klass-intressen, som derigenom, måste sett sin inflyteise och måhända sin framtida tillvarelse hotad, är ett bevis, att bebofvet af förändringen ligger så djupt i sjelfva den gamla Stånds-representationens egna medvetande af sina brister, att det ej mer är möjligt till att motstå tidens kraft och en allmän folk-opinions oförställda fordringar. Det synes ock numera icke vara tvifvel underkastadt, att det är-Svenska RiksStåndens egen erfarenhet och inre öfvertygelse, att de omöjligt under närvarande ståndsformer och med den invecklade, all kraft söndersplittrande och försvagande riksdagsmekanismen, kunna något uträtta hvarken för fosterlandet, eller för deras egen, med det allmänna införlifvade välförstådda fördel. Blott detta har kunnat frambringa det ovanliga resultatet, att en sådan lagstiftande korps åstadkommit ett förslag till sin egen upplösning och sjelf föreslår, att genom samfäldta val låta sina och: fosterlandets. framtida angelägenheter vårdas och bestämmas. . Under sådand omständigheter är det ganska naturligt, att fienderna till det konstitutionella styrelsesättet och alla de, som i den för handen varande sociala förbistringen hafva sin nytta och sin fröjd, med alla upptänkliga medel, söka afvända en lyeklig lösning af den stora frågan; och det är derföre, som vi hafva föresalt oss, att göra allt hvad vi förmå, för att se densammas sanna ställning utredd: och blotta den rätta halten af alla. de rop, som höja sig emot denna nationalangelägenbets bringande till ett lyckligt slut. Detta skall blifva föremålet för några utförligare artiklar, till hvilka vi ännu utbedia oss våre läsares uppmärksamhet. RN OEEEETEE nn — Om akademiska hedersledamöter. Det synes af många förenade anledningar kunna tagas för afgjordt, att de lärda, vittra eller artistiska institutioner, hvilka skryta med det speciella namnet af kungliga akademier, något hvarstädes sjunga på sista versen. Det fanns en tid, då lärdomen och de sköna konsterna verkligen i någon mån behöfde ett skydd från tbronen och hofgemakerna, för att göra sig tillräckligt respekterade i verlden, men det är icke längre så; en skald, en vetenskapsman, en artist, taga i våra dagar ut sin rätt, den akademiska uniformen förutan, och gälla lika mycket vid sitt skrifbord eller i sin studio, som i den förgyllda fåtöljen i en akademisk salong. Under sådana förhållanden, och i-allmänhet allt efter som upplysningen spri —O( — rv —— RR RR — LL ALL