Aftonbladet – 8 februari 1843, sida 2

oss känna dina redliga och okonstlade förhandlingar, så väl hemma i vår omgifning, Som vid de tre sist förflutna, brydsamma riksdagarne: och huru trofast, ståndaktigt och med försakelse af egna fördelar, du i alla strider haft folkets rättigheter och fäderneslandets väl i syfte. Du har, såsom riksdagsman, framdragit alla våra önskningar, samt verkat och bidragit till upplysning, förbättring i samhällsskicket, husbållning med statens medel och nedsättning i folkets alltför ojemna och tryckande skatter, hvilka blifva utpressade ur fattigdomens lappade fickor. Vi hafva äfven af bondeståndets nu tryckta protokoller inhemtat så väl dina, som dina trogne riksdagskamraters och fosterlandsvänners tankar, om den nya och nyttiga, af konstitutionsutskottet vid sista riksdag föreslagna representationsförändring, hvilken är af högsta behofvet påkallad; och det gläder oss att se, huru nationens män härutinnan så varmt uttryckt folkets önskan och stora behof, hvarföre vi stå i stora förbindelser och uttycka vår tacksamhet. Vi hafva visserligen hört några politiska oliktänkande -om landets ställningar och förhållanden, som klandrat dina tänkesätt, men vi gilla dina åtgärder, emedan de äro enliga med tidens kraf. Vi tacka dig hjertligen för redligt uppfyllda pligter, och till ett tacksamhetstecken och åminnelsegärd härföre får jag, enligt uppdrag, å dina kommittenters och några aktade ståndspersoners vägnar, öfverlemna dig denna gulddosa, den vi anhålla du emottager såsom ett kärt minne af våra tänkesätt. Längesedan hade denna present bordt yarit öfverlemnad, men jag får säga, som en viss man på riddarhuset: det, som är gömdt är icke glömdt,. Måtte din helsa öch krafter få fortfara, att ännu länge verka för fosterlandets väl! Bröder! vi förena oss om en gemensam skål för riksdagsmannen Peter Pehrsson. Härpå svarade Peter Pebrsson: : Rediige bröder och vänner! Jag finner ej ord att uttrycka de känslor, som vid detta oväntade tillfälle genomströmma mig, då jagser mig omgifven af uppriktiga vänner och bröder, sjelfständige och uppriktiga fosterlandsvänner, som ärt sig , känna ställningar och förhållanden, och hvilka hembära mig ett så utmärkt prof på sin välvilja och sina tänkesätt, och hvilka tänkesätt utgöra för mig en stor och dyrbar belöning. Jag tackar eder med rördt bjerta, med ett hjerta, som aldrig skall upphöra ait nedkalla välsignelse öfver eder, edra mödor och eder sjelfständighet. Vid sist förfiutne trenne lagtima riksmöten utvalde j mig till edert ombud, ett vigtigt och ansvarsfull It kall, till hvilket hade behöfts:en rhan med mera insigt och större förmåga, än den jag besitter. Uppfostrad ienkelhet. och flärdfrihet, kännande min oförmåga, att rätt kunna: motsvara det vigtiga förtroende, j mig lemnat i så. brydsamma politiska värf, har jag dock likväl på det enkla språk, jag lärt, och, med försakelse af egennyttiga beräkningar och smicker, efter min öfvertygelse, sökt verka för folkets väl, för upplysningen och förbättring i våra ckonomiska lagar, för indragning i öfverflödiga, kostsamma embeten och blänkande lyx, för bättre: hushållning med statsmedlen, för en jemnare fördelning och nedsättning i folkets tryckande skatter, hvilka till. en stor del för lyx och fåfänga blifvit utpressade till sista skärfven jur armodets och fattigdomens usla kojor; och hade jag i dag ej detta medvetande, att jag verkat för edert väl, vore jag ej värd ett stå i eder krets. Vi lefva, mine bröder, i en brytningens tid: det gamla kämpar med det nya, godtycket och fördomar äro svårare att besegra, än fienätliga härar. J hafven inhemtat, att jag och mina trogne kamrater och fostårlandsvänner samverkat och tillkämpat oss några förbättringar, äfven en för nationen så vigtig och tilj nästa riksdag hvilande grundlagsfråga, om representationens förändring, till lättnad i våra statsformer och förbättring i statsekicket, hvilket massan af svenska folket med spänd väntan efterlängtar, och hvilket skall blifva en god-skyddsenge! för de skattdragande, mot det: förhatliga godtycket, sjelfskriftyenheten och smickrande lyekssökeriet. Må vi derföre akta på tidens tecken, arbeta för detta stora mål, samt för en mera spridd upplysning och jemnare frihet. Skulle ej frukterna genast visa sig, utan genom några politiska motståndare, som, efter våra nuvarande former, torde till en tid lägga hinder i vägen och motverka folkets: heliga och rättmätiga fordringar, så går dock tidens stora, ström framåt, och ligger en stor tröst deri, att plantera träd; som gagna en uppväxande generation, ty det goda segra skall till siut, fast verlden det förföljer. Jag vet lika så väl,, som j, att en och annan olika tänkande klandrat mina tänkesätt, men det bekymrar mig föga; min öfvertygelse kan dock icke förändras. Jag är nöjd att jag eger edert bifall: Bland eder är jag född, i eder bygd är jag uppväxt. Edra behof känner jag. Ar det då underligt, att jag sökt befordra edert väl? Det är mensklighetens sak. Lefven lyckligt, sjelfständigt och väl! Bottenfast vänskap, dricker djupt och i botten eder skål. Efter en gladt och förtroligt tilibragt dag skiljdes de församlade. I sammanhang härmed eller rättare i anledning af ofvanstående erinra vi oss, att för någon tid sedan några upplysningar från Kronoborgs län insändes till Red:, med anledning af de flera förklenande insinuationer, som varit införda i Svenska Biet, rörande den åt bankofullmäktigen Sven Heurlin af hans kommitenter gilna present, också af en gulddosa. Då vi imedlertid råkat hittills lörgäta dessa upplysningars införande, godtgöra vi let nu. De lyda. i korthet: som följer: