Aftonbladet – 7 februari 1843, sida 1

(Insändt.) OM POENALISMEN VID UPSALA CATHEDRALSKOLA. Af den i Aftonbladet nyligen införda berättelsen om den s. k. Poenalismen vid Strängnäs Gymnasium, har Insänd. funnit sig uppfordrad att med nägra ord anmäla dess tillvaro äfven inom Upsalas Cathedralskola — till de föräldrars upplysning, som der hafva sina barn. Den har väl i denna skola ännu icke stigit till lika grofhet med den, som omtalas i nämnda beskrifning. men är likväl i högsta måtto klandervärd och förderflig. Utan att omröra några specielia casus, vill insändaren blott nämna följande allmänna förhållanden. De högre afdelningarna i rektorsklassen, äfvensom superiorerna i de flesta lägre klasserna hafva tagit sig en rättighet, att med rottingar, hvarmed de flesta af dessa afdelningars gossar, åtminstone i de läere klasserna äro försedda, slå inferiorerna; och snart sagdt, ingen lästimma, då båda afdelningarna läsa på samma tid; förflyter utan detta piskande, som ofta sker utan allt föreburet skäl, men någon gång bemantlas med någon quasi-lagl-g prätext; inferiorn måste dervid böja rygg, som det heter, för superiorn, i annat fall får han slagen öfver hufvudet, eller hvarhelst de kunna. träffa, och ganska ofta händer att ett hål dervid biifyver slaget på hans rock; valkar och blånader på kroppen äro en icke ovanlig följd, och någon gång har händt, vatt gossen blifvit oformögen att bivista en och annån lästimmå derefter. Detta om förhällandet inom klasserna serskildt: mellan rektorsklassen och de öfriga klasserna är också ctt eget förhållande. Under höstterminen 1837 utkom, under nuvarande rektornsstyrelse, ett påbud för de öfrige klassernas gossar, att medelst mössans aftagande hälsa på rektorsklassens gossar, och detta icke blott vid sjelfva skolan, utan äfven vid mötande på stadens gator. Försummelserna mot detta påbud, hvilka af många skäl måste bli talrika, har icke rektorn, antingen sjelf eller genom kollegierna, åtagit sig att bedömma och bestraffa, hvilket väl hade varit det med skolordningen mest öfverensstämmande, utan rektorsklassens ynglingar hafva antingen erhållit, eller sjelfya tagit sig rättigheten dertill. Följden häraf är, att gossar ur den nedre skolan esomoftast uppkallas, antingen i öfrax eller nedra cirkeln, som det heter, der måste göra reda för sin uraktlåtna vördnadsbetygel e, och afstraffas. Är försummelsen begången mot en lägre afdelning i rektorsklass, så måste en högre först afdömma saken. Rektorn lär, i afseende på dessa bestraffningar, i följd af anmälda klagomål, i hela skolans närvaro uppmanat sina rektorister, att icke vara för mycket kitsliga,, hvilket tyckes implicite innebära ett medgifvande af denna bestrafiningsrätt för rektorsklassens lärjungar. Detta förhållande är så mycket beklagligare, som det just uppkommit i sednare tider — under nuvarande rektoins disciplinära styrelse, — ty under förra rektorns, för 44 är sedan, var snart sagdt, bvarje spår tillb poenalism försvunnet i rektorsklassen, den enda klass hvaruti, så långt Insänd. minnes, någon skymt af detta onda någonsin förut visat sig. Skulden härtill ligger naturligsvis hos lärarne, som icke med den magt skolordningen i detta fall tillägger dem, söka att utrota det onda, och förekomma dess vegeterande; ett par serskilda orsaker, som någon i mån torde bidravit till dess återupplefvande, äro först och främst det ofvannämnda påbudet om hefsandet på rektorsklassens Ne ed dy AO RR EA na a NA mA oh AG TE an ar Aa