Aftonbladet – 4 februari 1843, sida 2

Jag får den äran, yllrade man, palt beklaga herr löjtnantens svåra förlust. Jag tackar ödmjukast, svarade löjtnanten och fingrade på långbalsduken; min salig svärfar föll ifrån så oförmodadt; det var en ädel man, Gud gifve att han lefvat länge! Item mottog han kondoleansbref från flere gamla vänner, som lofvade att till sommaren komma tll Taklösa, för att skingra löjtnantens sorg, m. m. Gubben Kry begrafdes med pomp och ståt, och inom en månad stod der en sten på grafven, med följande inskription: At minnet af Rådoch Handelsmannen Jonas Kry, född år ... död år .. . Redlig medborgare, öm make och fader, efterlemnar han ett stadigt minne. VWVandringsman, följ hans föresyn. Denna föresyn befanns dock, vid närmare granskning af afförerne, vara alt herr Jonas Krys sterbhus måste göra konkurs och löjtnanten sig urarfva. Taklösa skulle betalas, löjtnanten var i en svår knipa, men nöden tvingade konom att gå till fru Papperman, för alt söka bjelp, ty bon bade penningar som gräs efter sin salig man. Det blef ett långt samtal, fullt af förebråelser och tårar. Fru Papperman ville vara hård och neka sin unedomsälskling hjelp i nöden, men hon kunde icke, hon veknade småningom och upplät sin kassakistaz och lemnhade löjtnanten penningar till en hjelp. , De kommo således vöfverens,? astackars fru töjtnontskan dån! j. mina damer. Men trödet är ej så farligt. De kommo visst öfdet är sannt, men blott i två punkter, nemligen, att herr Papperman dog för sent och 1 ör tidigt. herr Jonas Kry a posten utför Lo— En båt, som uid nr, blef för icke länzoftoden till äng te sedan sönd ngo dervid för böll tidningarne. sett för sjunkna, ha man vYct icke huru, stnat på ett annat istycke-och fördes på detta helt z dföre Lorenzofloden till utloppet, der de stefvo bemärkta och upptagna samt afsända till Boston med extrapost, som tidigt nog anlände, för att skicka vem vidare med Columbia.