Aftonbladet – 4 februari 1843, sida 2

örsta. STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN BEHANDLADE I BREF AF EN GAMMAL BEKANT. SJETTE BREFVET. (Slut från gårdagsbl.) H. E. Gyllenhaal var nog lycklig att sakna politiska föregsåenden, då han i ett enda skutt beann sig på statsmannabanans högsta punkt. Statsfådet Heurlins olycka är, att han äger antecedlentia, nära beslägtade med den oefterrättlighelsministere, 1 hvilken han blef herrar Hart-. nansdorifs och Nerrmans universalarfvinge. Fastän Teurlin är — eller varit — Sveriges störste gropelare, blir det honom numera nära nog onöjligt, att skrämma af sina motspelare med de hackor, han, dolda, håller i handen. Hela verllen begriper alt han ej äger flera äss, än de tvänr ne, han redan lagt upp på bordet. Hr Hevrlin är eljest skapad att sätta ett mal rionettspel i rörelse. Se haral buru de präktiga dockorna, I bebrämade mantlar, i glittrande uniformer, i sida kåpor, än majestätiskt nicka bifall it den gapande hopen, än med spotskhet vända densamma ryggen. Se! huru de under dansen ömsom göra en piruelt åt höger, ömsom en ehasse åt venster, nu en entrechat, nu ett flicfjae. Och medan de förbluffade åskådarne klappa händerna, står mannen med den demoniska blicken och de sjelfsvåldiga åtbörderna bakom skärmen, och rycker på trådarna och skrattar af full hals åt både marionetterna, som han fvingat fram på scenen, och åt åskådarne, som han lurat att beundra dem. Sådan var Magister MHeurlin, själen i ett kotleri vid Eunds Universitet: sådan Consistoriinotarien Heurlin, som vände ut och in, upp och ned på Biskop och Consistoriales i Wexiö; sådan ir och förblifver Statsrådet Heurlin, omgifven af Hjeltekonungen och hans öfrige Rådgifvare. Vid Hofven och kring Ministrar hvälfva sig gemenligen intriger. De äro ett vapen, anlitadt, än för att inkräkta en plats, än för alt hålla sig qvar der. Med Statsrådet IHeurlin är det helt annat: intrigen är hos honom passion. Slå upp begge batangerna till ett rum, dit han ärnar sig, och jag sår vad, att han i alla fall hellre försöker smyga in genom skorstenen. När du såg Svenska Minerva ena dagen jubilera öfver Hr Heurlins utnämning samt uppmana honom att icke bry sig om Hamnbuse-pressensa skrän, och den andra dagen instämma i dessa skrän, så bör du begripa, att alltsammans varit i säck, innan det kom i påse. Det var en brännkur, lämpad på ffeurlins närvarande impopularitet — den största man hört omtalas, sedan Hartmansdorff och Nerman blefvo konselj-förvisade — hvilken han hoppades all några häftiga anfall från det lika impopulära bladet skule minska... Under tiden finge han anderum, allmänheten visste ej på hvad fot det nya Statsrådet och den gamla Camarilla-tidningen stodo med hvarandra: när bon sedermera lemnade något kbandtag, hade det skenet för sig af opartiskhet; och Statsrådet Ffeurlin kunde obemärkt verka för sina ändamål, tills de, fullfjeIrade, flögo ur ägget, gömdt bland kaftancns veck. Der har du en fullständig tydning på gåtan! Statsrådet Feurlin är en man med klassisk vildning. Hans kunskaper, som voro en prydnad ör kathedern, äro en ära för konseljen. ) Det ir sannerligen icke om alla dess ledamöter man skulle kunna säga detsamma! Hans sätt att vara och alt skicka sig är vårdslöst och utan värdigset, men tillika så originelt, alt han aldrig äfvenyrar att blifva obemärkt eller förbisedd, på sätt om flere andra af hans nuvarande embetsbröder, vilka äro för osynliga alt ens kunna träffas af alirens gissel. ) Hvaruti dessa kunskaper såsom statsman består, torde förf. hafva öfrigt alt upplysa i elt nytt bref. Red:s anm. NR NEDRE TN TMA ENT OY TRAIN DET EA