Aftonbladet – 2 februari 1843, sida 3

råd mot dem, om ej att svälta ut dem, att nemligen ej skrifva en rad åt dem, utan låta dem sitta der och tugga på de gamla storheterna så länge de tåla att bita på. Men i och med detsamma vore också hela författareskråt förbi, litteraturen förbi och bildningen förbi eller med ett ord barbariet stod för dörren. Det vore visserligen en förskräcklig händelse. Vi äro nödvändige för statens andliga lif — (det är ett nytt ord som låter så bra), vi måste bidraga till den inifrån fortgående bildningsprocessen, med ett ord, vi äro okände och ödkände, ödkände okändbeter och okände ödkändheter, alla nödvändiga för vårt tidehvarf — derföre, låtom oss skrifva, skrilfva och trycka, det förstås, det blir folkets sak om det icke läser och suger honung ur våra skrifter. EE R——! — ÖLYCKLIGT ANFALL AF VANSINNE. Den 42 Maj sistlidet år utbröt en eldsvåda i Dragö på Amager, invid Köpenhamn, genom hvilken 48 hus lades i aska. Då elden först visat sig i sjömannen Mathiesens hus, och dennes hustru, Gridt Jensdotter, aflägsnat sig unsefär samtidigt med eldens utbrott, så fattade man den misstankan, att hon anlagt elden. Då hon dasen derefter anträffades och förhördes, tillstod hon, utt hon, försedd med ett par friktions-svafvelstickor gått upp på en vind och, sedan hon antändt den ena stickan, salt eld på något under taket liggande halm, hvarefter hon genast gätt ned till sina barn och helt ugnt satt sig, till dess hon hörde folket på gatan ropa, att elden var lös, då bon sprang ut och vanlrade omkring hela dagen. Hon förklarade, att hon :;) kunde uppgifva annat motiv till denna mordbrand, in att hon i gerningens ögonblick tyckt, att hon ej iunde underlåta den. Sundhetskollegiet förklarade, fter inhemtade upplysningar, att hustrun ej kunde!