Aftonbladet – 2 februari 1843, sida 3

LANDSORTS-NYHMETIR. Umeå d. 20 Jan. (Enskild korrespondens.) E Iefter en den mest behagliga före-juls-vinter i manna I minne, äro vi nu på en gång så ombäddade med sn att man med möda kunnat framtränga på de stor vägarna, och haft ännu större svårighet att unde hålla kommunikationen med det inre af landet. Det förhållande inträdde med nya året, hvarunsier snöfa och yrväder hört till ordningen för dagen. Und denna tid hafva marknader och ting hållits i länet Lappmarker, Åsele och Lycksele, hvilka platser vi dessa tillfällen vanligen äro mycket besökta, hvilke ock i år varit händelsen, och hvarförutan de vägfa rande skulle mött ännu större svårigheter för att fram tränga; ty äfven här finner det gamla ordspråket conjunceta valent, en tillämpning. Värst är det fö alla Nybyggare från de glesare bebodda trakterna a Lappmarken, hvilka haft ända till 20 mil, och derö! ver, att färdas, ned till Lycksele. De kommo dit vä och vackert, gynnade af de vägar, som de nedflyt tande Lapparna med sina bjordar trampat före dem men huru de längst upp emot fjellen boende möjli gen skola med sina hästar och förnödenheter återfin. na sina aflägsna och isolerade bostäder, sedan ej de ringaste spår af väg återstår, och de vid vägarne bo. ende jemväl äro med sina hästar frånvarande, derpi undrar nu med skäl mången, äfven den med dylika färder mindre obekante. Dagsresorna lära åtminstone ej blifva långa, och nattqvarter Sannolikt icke alltid tillgängliga under tak, om ock skogarne gifva ämnen till en god eldbrasa. Lapparna återvända ej förr än längre fram mot våren. Nöden drifver dem ock nu dessutom att med sina utmagrade hjordar söka nedra landet. Den blida väderlek, som var rådande vid början af vintern, bildade på marken en isskorpa, som gör renmossan oåtkomlig för dessa djur, hvilkas hufvudsakliga föda deraf hemtas. Säsom en följd deraf hafva Lapparna fått vidkännas betydliga förluster, serdeles bland ungboskapen. Vackra renstekar lära ock i år få räknas bland rariteter på våra bord. Deremot saknades ej tillgång på andra Lappmarkens produkter i allmänhet, och på smör isyhnerhet. Den varma och bördiga sommaren hade gifvit zodt bete. Hvilka ressurser Lappmarken har genom sin ladugårdsskötsel kan man finna deraf, att Nybygsare derstädes i allmänhet kunna årligen försälja sina 20 å 30 lispund smör, och deröfver. Mången afyttar detta belopp dubbelt. I år skall en Nybyggare, ängst upp ifrån gränsen mot Norge, hafva nedfört ill och med 80 lispund, andra varor oberäknade, såom skinnvaror, fisk, fågel o. s. v. Den sistnämnda vandelsartikeln köptes i år för ovanligt lågt pris. Den 24:de. P. S. Ovädret har nu upphört; 3:ne lagars tö har betydligt nedsänkt snömassorna, som örut betäckte gärdesgårdarne, och de afbrutna landtnanna-körslorna hafva åter kommit i gång. — Spannälsprisen hafva stigit, men flere andra länets proukter och andra persedlar hafva ej uppgått till det ris, hvartill Kammar-kollegium åter, med ändring af narkegångssättningen, behagat höja dem. Anmärkingsvärdt är, att berörde myndighet så der sans faon och godtyckligt, utan något angifvet skäl, utöfar en beskattningsåtgärd, som till det minsta må allas inkonstitutionel. — (Upsala-Corresp:) Gefle den 4 Februari. Socknemännen uti Of, ansjö, Ockeibo, Hamrånge, Hille och Wahlbo föreade sig, vid ett sammanträde i går på landskansliHen härstädes, till utgörande al ett skottlag, som, I undvikande af de stora och ofta ändamålslösa ppoffringar, som åtfölja skallgång efter odjur, vilken, då ingen jägeribetjening finnes i länet, vars biträde man vid ordnandet deraf kan ega tt tillgå, vanligen misslyckas, medelst förhöjda skottenningar för fällda skadedjur, uppmuntrar skyttar i Imänhet till deras utödande, och öfverenskommo, att skottpenningar för en björn betala 350 Rär, för unP 25, för varg 46:32, för unge 8: 46, för lo 42 och r unge 6 Rdr Bko. Belöningarna fördelas efter antal på hvarje socken, som får inom sig fördela och ppbära sin kontingent efter eget godtfinnande, och mmer kronofogden att för medlen redogöra.