Aftonbladet – 2 februari 1843, sida 2

——LRKEERIEN — Regeringen har tillåtit fabriksidkaren i Köpenhamn, J. Owen, att, änskönt han förblilfver bosatt i Danmark, anlägga och drifva kemisk fabrik i Sverge samt för denna fabrik åtnjuta alla, svenska fabriksidkare tillkommande förmåner, äfvensom att, efter uppgift till Kon:s Befallningshafvande, införskrifva och använda utländska, välfrejdade arbetare, under ansvar att de icke falla fattigförsörjningen till last. Öfver Hr Osvens beSäran, att i någon af Sverges sy dliga provinser få inköpa och besitta en, för fabriken Passande fastighet, har Regeringen lofvat att resolvera, då Hr Osven uppgilvit det ställe, der han vill anlägga fabriken. Det är en superlativ grad af ynnest, som genom detta regeringsbeslut blifvit tit. Owen beviljad. Han har nemligen, ehuru utlänning, erhållit tillstånd att här i landet drifva horgerlig näring, hvillket icke är landets egna barn i allmänhet tillåtet, och det som är det egentligen märkliga: han har fått rättighet att begagna berörde förmån utan att behöfva i landet inflytta, eller ens här sätta bestämd person i sitt ställe. Det må vara, att denna liberalitet har sin grund i en speciel kännedom af sådane qvaliteter hos tit. Owen, som gifva honom. anspråk på att njuta flere af de vigtigaste förmåner, som tillhöra svensk medborgarerätt, utan att underkasta sig garantierna för de dermed förenade skyldigheter och olägenheter; men man kan ändock icke läsa berättelsen om de så ofta åt utlänningar beviljade förmåner, att bär i landet få utöfva det yrke, för hvilket de bestämma sig, utan att undertrycka tankan på hur vanlottade landets egna, behöfvande barn äro i fråga om rättigheten att drifva ett yrke för sitt uppebälle. En utlänning får här fritt fält för sin förvärfningsförmåga, något, hvarvid i sjelfva verket ingen anmärkning är att göra, så vidt industrien befrämjas; men ett tjenstehjon, som saknar tjenst, en enka, som saknar föda för sina barn, en yngling, som vill grunda sin lycka genom eget arbete, äga icke att sy en väst, göra en stol eller laga en sko för betalning, och kunna oftast icke ens dertill erhålla Regeringens speciella tillåtelse. Detta är också ett bevis på det sociala förtryck, som råder under det närvarande systemet.