Aftonbladet – 1 februari 1843, sida 2

åt den hos bankens hufvudmän rikets Ständer ty värr alltför mycket rådande böjelsen, att idkeliger vilja plocka banken och oupphörligen utsträcks dess låneoperationer. Detta är så mycket ange lägnare nu, än förr, i samma mån som penningerörelsen blifvit mera invecklad genom privatbankernas alltmer växande makt och inflytelse,. hvilken snart skall blifva absolut öfverväldigande och leda till vådliga kriser, så fram! man ej vid en kommande riksdag vidtagei det enda sunda botemedlet, att förbjuda dess: banker att utgifva sedlar åtminstone på mindre valör än 40 Rdr Bko. Vi inse visserligen hel: svårigheten att åstadkomma en sådan inskränkning emot de ansträngningar, som privatbanker. nas mäktiga intresse skall uppställa deremot och emot de nitiske fullmäktige, som det nu erhålli! i sjelfva statsrådet uti herrar Gyllenhaal och Heurlin, den förre såsom sjelf f. d. ordförande i der största privatbanken, den sednare såsom dessc bankers ifrige kämpe i presteståndet vid sist: riksdag; men lika ostridigt är att saken förr elle sednare blir nödvändig, om ej landet en gång skall utsättas för de svåraste skakningar 1 enskildas fortyner, hvaraf en liten förkänning redan lå tit förspörja sig. Vi erinra oss väl de invändningar man har at framställa mot detta förslag, i afseende på der svårighet det skulle åstadkomma för tillgång på småsedlar i provinserna; men först och främs blefve förhållandet icke värre, än den tiden di privatbankerna ej funnos till, och för det andr: finnas medel att afhjelpa äfven dessa svårigheter genom fästandet af det vilkoret vid privatbanker nas oktroy, att de skola vara skyldige att alltic invexla en viss andel af sina egna sedlar mec bankosedlar å sina valörer, när så påfordras.