Aftonbladet – 31 januari 1843, sida 3

tala vid Clotilda, för att förmå henne att lemna klostret; hon förblef orygglig i sitt beslut. Min farbroder dog, och jag ärfde hans förmögenhet. Jag måste slita ur mitt bjerta denna bild, som marterade det, jag störtade mig i utsvälningar. jag vågade. tjugu gånger mitt lif, och efter tusen ytterligheter har jag blifvit hvad jag är, en gammal ungkarl, som vämjes vid allt, hvilkens illusioner äro skingrade, som älskar snart sagdt ingenting och lefver utan mål. Dertill har en häftig passion bragt mig. Tycker ni nu också, att jag gör orätt, då jag vårdar min gamla hund? är ni ännu missnöjd öfver min sorgsenhet? — Nej, bevars, käre Edmond, sade jag, i det jag tryckte hans hand; helsa ofta på mig, tag med er Trilby, vi skola tala om hans matmor. Hvad har det blifvit af henne? — Påminner ni er denna sköna barmhertiga syster, som skötte er broder och nu är förestånderska för hospitalet i Pau? AN ja, hon var den skönaste, jag sett. — Madame, det var Clotida!..tem o— NANKING OCH DESS PORCELLINSTOR Talrika pilgrimsfärder hafva naturligtvis blifvit under det cenackka fälttåget i Kina gjorda till det vidtberyktade porechinstornet och för första gången har man oj dervid bli: it lurad ar de, jemnförelsevis, i andra al seenden så öfverårifna berättelser, som Kinas bokms kare uppgöra om dess märkvärdi er. Det ärisani ning en lika prydlig som underlig byrgnad och lika utmärkt för noggranhe en I sina n roportioner som för den sällsynta material, hvaraf det är vill en del byggdt; jag : atill en dolb, emedan massan al byggnads. ämnet icke är porcellin utan var NHigt tegel, blott med en inre och vtitre yta af vackert, hvitelaseradt porcellin, som är fästadt vid murbruket genom djupa ankare,