Aftonbladet – 31 januari 1843, sida 2

DEN KUNGLIGA TEATERN. Borgaren i Ghent eller Hertigens af Alba Handsekreterare; dram i 5 akter af Romand. Detta stycke uppfördes, såsom redan på förband tillkännagifvits, i går afton såsom beneficespektakel åt Hr Almlöf, som hade den fägnadenatt äga fullt hus, äfvensom den Kongl. familjen hedrade spektaklet med sin närvaro. Att gifva en omständlig redogörelse för styckets innehåll blefve alltför vidlyftigt, och skulle dessutom minska intresset af att se detsamma, hvilket väl lönar mödan. Vi vilja således blott nämna, att ämnet är hemtadt från en af de blodigasie och märkvärdigaste perioderna af Hertigens af Alba skräckregering, såsom ståthållare i Flandern under konung Filip II:s i Spanien öfverberrskap, nemligen det bekanta och af Goethe förut behandlade momentet, då grefve Egmonts hufvud föll för bilan år 4503 och folket reste sig under prinsen af Oranien. Hufvudkarakteren i stycket är en Flamländsk ädling, Robert af Artewell, som 20 år förut vid massakern i Ghent förmodats hafva stupat, men i sjelfva verket undkommit, under ett främmande namn begifvit sig till Spanien, och der, för att hämnas sitt fädernes-lands förtryck, fattar den djupa och vidt utseende planen att innästla sig i konung Filips gunst, vinna hans förtroende och använda den kunskap, han härigenom erhåller om alla konungens företag och sitt vunna insteg, för att genom tillrå-dande af förvända åtgärder ägga Flamländarnes hat mot hans ståthållare och regering. Det förra lyckas honom ock så till vida, att han efterhand blir adlad af konungen, satt till Handsekreterare hos Hertigen af Alba och ett slags spion på honom, samt polis-chef i Brissel och ordförande i den blodiga domstolen Tolfmannarådet; samt framträder i styckets början i dessa skepnader under namnet grefven af Wagras. Men dels för att nu komma till denna makt, dels för att kunna besagna den för sin slutliga plan, har han icke blott nödgats lägga band på sitt hämndbegär och sin brinnande fosterlandskänsla, utan äfven gifva sin person till pris för det bittraste hat af.sina landsmän, dem han vill frälsa, då han, för att icke göra sig misstänkt i förtid, måste ej blott låna sig såsom det förnämsta verktyget åt Albas grymheter, utan älven synas råda och styrka denne till sådana, allt för att tillika desto mera reta Flamländarnes nationalhat. Uti Brussel, der händelsen passerar, äger han imedlertid äfven en dotter, och har — hvilket ej hänger riktigt väl ihop, men måst intvingas i stycket, för att skaffa de nödvändiga elementerna till en dram — under antaget namn af en