Aftonbladet – 30 januari 1843, sida 2

pet aftaladt? Till en början synes man väl kunn: antaga, att då ingen kan sälja annat än han eger meningen med ett sådant köp ej heller kan var annan än den, att köparen tillhandlat sig den egendom, som blir öfrig sedan gäld gulden är under denna förutsättning bör alltså köparen icke fordra ersättning af arftagaren för den afbrännins gäldens betalande medför. Men den kasus, hvarom vi här nedanför hafva att berätta, bar icke afseende på någon tvist emellan arftagaren oct köparen af arfvet, utan på sterbhusets borgeniärers rätt att för sina fordringar hålla sig till arf. tagaren, eller till den som af honom köpt arfvet Säkerligen skola de fleste för denna händelse antaga, att sterbhusets borgenärer må hålla sig til arfvingen, och denne, om han sig befogad finner till köparen. Högsta domstolen har likväl afejort frågan så att sterbhusets borgenärer ega hålla sig till köparen. Huruvida detta är rättvist, beror väl i hvarje fall på den tydning köpekontraktet tillåter, mer då detta åläggande för köparen af tillgångarne :; ett sterbhus, att ansvara för all sterbbusets skuld, upphöjes till en allmän regel, så synes deraf följa, att arfvinge kan genom köp afhända sig alla både rättigheter och skyldigheter i afseende på arflemnarens bo, så att om han sätter sig i besittning af boet på det sättet, att han säljer det. så är han ock fri från gäldens betalning, och köparen ansvarar i hans ställe. Detta kan medföra äfventyr och derföre hafva vi velat fästa uppmärksamheten på nyssnämnde högsta domstolens utslag och intagit efterföljande berättelse, som väl är vidlyftig, men i ersättning derför torde meddels en och annan en hälsosam varning mot ingående i allt för invecklade transaktioner. Vid bouppteckning, den 31 Augusti 4853, efte aflidne löjtnanten Eric Gyllenflycht, anmälde han: svägerska, enkefru Anna Maria Gyllenflycht, att hor i boet egde en fordran af 944 Rdr 47 sk. 4 rst Bko. utgörande återstående betalning, för det att löjtnan Gyl!llenflycht under 435 års tid njutit underhåll ho: henne, hvarföre hon beränade ersättning efter 49 sk Bko om dagen. Tillgångarne efter löjtnant Gyllen. flycht bestodo uti husgeråd, kontanta penningar, 3: skuldsedlar af enkan M. H. von Echstedt, å tillsamman: 1,029 Rår Bko, med borgen af kapten B. Liljehöök och hans hustru M. von Echstedt, och inalles 4,127 Rdr 533 sk. 4 rst, samt en osäker fordran å 6 Rd 6 sk. Enkefru Gyllenflycht upprättade sedermera, den ? påföljde September en så lydande skriftlig afhand ling: Att, som uppgjord räkning, efter hennes be mälde svåger tillade henne rättigheten att uttaga der fordran, som löjtnant G. egt af fru von Echstedt, si öfverlät fra Gyllenflycht samma rätt till sin slägting och gudotter, majoren Kruses hustru, friherrinnar Aug. Kruse, född Liljehöök, att behåla såsom ett vän. skapsprof.n Imedlertid uppträdde förre cexpeditionsfogden P Bagge (en halfbrors son till löjtnant G.), såsom arfs pretendent efter löjtnant G., samt instämde kaptener B. Liljehöök och hans hustru, M. von Echstedt, jemt enkan Gyllenflycht, till Svea hofrätt, med påstående att, såsom närmare beslägtad med den aflidne, är svaranderne, blifva förklarad arfvinge efter löjtnan G.; att fru G. måtte förpligtas förete det kontrakt hvarpå hon grundade sin förrberörde fordran i löjt nant G:s bo, samt med ed fästa riktigheten af den efter löjtnant G. upprättade bouppteckning. Uti don den 2 Februarl 4830 resolverade hofrätten: att Bagge med fru von Echstedt uteslutande vore berättigad ati taga arf efter löjtnant G., och att fiu G. vore skyldig att gå fordrade bouppteckningseden. I öfrigt an såg hofrätten påståendet, om fru G:s förpligtande, att styrka sin anmälde fordran i löjtnant G:s bo, innefatta ett ämne, som icke tillhörde hofrättens omedelbara upptagande och pröfning. Denna dom vann laga kraft. Bagge satte sig derefter i besittning af löjtnant G:s bo, och den 410 påföljande December ställdes enkefru Gyllenflycht under förmynderskap af major Noren. Vid samma tid ingick Bagge en öfverenskommelse, att major Noren, emot 400 Rdr Bko, dem denne mot qvitto utbetalte, öfvertaga alla de tillgångar, Bagge ärft efter löjtnant G., utan att likväl dervid stadgades, att Noren skulle ansvara för befintlig gäld efter löjtnant G. Den 2 Januari 4831 afled ofta omförmälde enkefru Gyllenflycht och testamenterade en del af sin qvarlåtenskap till Noren, som äfven utredde boet. Major Noren, som af Bagge köpt tillgångarne efter löjtnant G., och således deribland Echstedska skuldsedlarne å 4 029 Rdr Bko, fick sedermera denna affår sålunda uppgjord, att ofvannämnde borgensmän, kaptenen B. Liljehöök, och hans fru, den 26 påjöljande Mars utfärdade deras förbindelse till Noren, att, efter 6 månaders uppsägning, betala berörde kapital med ränta. Denna förbindelse blef ock sedermera till Noren honorerad. Derefter anmälde sig baron Kruse och hans fru och