Aftonbladet – 27 januari 1843, sida 1

annars tror jag nog att trädgården är som den bör vara. — Jo, jo: du torde så tycka, mor lilla, men jag är noga med trädgårdsskötseln, j jag; gudskelof, jag har i den saken, som i många andra, förvärfvat litet mera insigt än de flesta; också fins här ingen trädgård, som går upp emot min, i hela staden. — Nå, nå, det är som sig bör, käre Christoffer; du är ju borgmästere i staden, och bör väl hafva det bäst och rarast af alla. Också hafva vi alltid ärtskidor fjorton dagar innan pastorns och doktorns äro färdiga. — Ser du, Regina, det kommer deraf, att jag är trädgårdsmästare sjelf, och allt hvad en man af insigt företager sig, lyckas vanligen. Nu tog gubben sin käpp med elfenbenskryckan, sin gröna, något solblekta kaschett, och stultade längsamt ned i trädgården. Sedan han med sin berömda insigt gjort en öfversigt af den lilla trädgården, märkte han att de turkiska bönorne voro temligen stora, och beslöt att förvåna mor med en skänk deraf till middagen. Han tog en korg i lusthuset, och hade just slutat att plocka, då borgmästarinnan i detsamma inträdde i trädgården. Hon blef ej litet förvånad öfver de rara tidiga bönorna samt gubbens artighet att plocka dem, och man beslöt att placera sis i lusthuset och samfäldt rensa bönorna. Här satt nu den lille, magre borgmästaren sin gammaldags stor-rosiga kattuns-nattrock, kaschelten på hufvudet, tobak sspipan i munnen, ock framför honom på bordet sågs den stora snusdosan med porträttet på af general Blächer, stornäsig 1 åminnelse.