Aftonbladet – 26 januari 1843, sida 2

sjelf, att han var en fattig vandrare, som var hungrig, och bad att få köpa ett par kakor bröd. — Fick han bröd af er? — Ja; jag har visst ondt derom, men jag tordes ej neka honom, för han såg så ohygglig ut, vet nådig assessorn. Han tog två kakor, och dem betalte han riktigt, fast han hade så brådtom. Jag frågade hvad han hette, men han svarade bara, att han var en fattig lumpsamlare från Norrköping. — Huru såg han ut? i Ah, det var en lång, stygg karl, med rödt hår och enögd. — Enögd? är det säkert? — Ja, bevars: han hade bara det högra ögat qvar; det venstra var borta. : — Såg ni om han var blodig? — Nej, det kunde jag inte se; men när han drack, der borta utur skopan, så såg Jag att han tvättade sina händer, medan jag tog ned bröd ifrån spettet i taket. — Jaså! God natt, mor Carin! Ursäkta mig att jag väckte er. Den flyende hade således ej vågat stadna istaden för att köpa mat eller bröd, utan blott om natten vågat gå in i den enstaka stugan att förse sig med lifsmedel. Han hade tvättat sina händer medan han väntade; kanske hade han således varit blodig, Ja, det ser misstänkt ut. I morgon vill jag gå in till borgmästaren och anmäla mitt och mor Carins vittnesmål. Tänk om jag lyckas att upptäcka dan verklige mördaren och frälsa. Richard! Hvilken prisvärd promenad! i (Forts. följer.)