Aftonbladet – 25 januari 1843, sida 1

NA VM EB ee as —— RI ENGELSMÄNNENS UTTÅGANBE UR AFGHA. NISTAN OCH KABULS FÖRSTORING. Den 30 September sistl. år voro generalerne Notts och Pollocks förenade armcer på hvar sin sida om staden Kabul, afvaktande återkomsten al en division under general MCaskill, som var afsänd till Kohistan, och färdige alt draga sig tillbaka så snart denna anlände. De bärjningar, som ägt rum i vinlanden, trädgårdarne och byarne uti dalen emellan Jellalabad och Pesh-Bolak och vid vårt framtågande till Mammoo-Khail, förenad med underrättelserna om Ghuznis förstöring, tycktes hafva ingilvit invånarne fruktan, att Engelsmännen äfven tänkte förstöra Kabul. På, såsom det säges; Akbar Khans uppmaning drogo nästan alla invånare, som kunde lemna staden,-g utur densamma, med undantag af Kuzzilbasherna, hvilka förlitade sig på Engelsmännens vänskap, medförande alla de tWtillhörigheter, de kunde transportera. Vid härens ankomst under murarne iakttogs den yttersta noggrannhet. General Pollock förbjöd strängeligen alla försök till enskild hämnd, och förbjöd soldaterna att gå inom portarne. Detta gjorde att invånarne snart återvände, förlitande sig på fortfarande skydd: salubodarne blefvo fyllda åter, och icke blott lifsmedel utan äfven dragare för trossen fördes i öfverflöd till oss i lägret. Under tiden hade general MCaskill med 4000 man marcherat till Kohistan och uppnådde d. 29 September Istalif. De officiella underrättelserna om detta fästes förstöring innefatta blott de militära rörelserna; men all hatets bitterhet visades derunder af icke blott de europeiska utan äfven de indiska soldaterna. Hvarhelst en Afghan fångades satte de hindostanska Seapoys eld på hans kläder, på det att vanäran af en bränd fader skulle drabba hans afkomma. En ofantlig myckenhet af byte samlades, förnämligast bestående af qvinnotillhörigheter (guldvirkade tyger, broderade strumpor och dyrbara shawlar), prydnader, klädningar, hästmunderingar, husgeråd och vapen. I följd af dessa sakers skrymlighet kunde blott en ringa del medföras; resten lades i högar och förstördes genom eld. Brigadens vidare bragder känner man ej; men det vet man, att den haft uppmaning att söka fånga Akbar Khan lefvande, emedan generalguvernören, Lord Ellenborough, skall hafva ämnat att låta hänga honom. Lorden har likväl haft den harmen, att icke endast hans låga afsigt felslog, utan äfven det löjliga och humilierande deri drabbar honom sjelf. Den 7 Oktober kommo trupperna tillbaka till Kabul. Förberedelserna till stadens förstöring vidtogos genast. Denna stad, nu en rykande hög af ruiner, hade 60,000 invånare och var medlersta Asiens prydnad. En inkomst af 20,000 Pund Sterling uppbars årligen, blott genom en afgilt af 21, procent på införda handelseffekter. Den stora bazaren innehöll öfver 2009 handelsbodar. Den bestod af en prydlig arcade, 600 engelska fot lång och 30 fot bred, delad i fyra afdelningar af två våningars höjd, rappad och prydd med al fresco-målningar långs taket. Annu en dylik bazar af samma storlek, men ej så praktfull, fanns i staden, och begge synas halva utgjort föremål för resandes beundran samt varit en prydnad för Afghanistan. Den rikedom på sidentyger och kläden, shawlar och rockar, de vapen och prydnader, den innehöll, omtalas, jemte de ofantliga fruktsamlingarne och de prydliga boklådorna, af alla, som sett staden i sitt flor. Bazaren, fylld af varor, vittnade äfven, att stadens handlande och näringsidkande befolkning icke haft någon afsigt att uthålla med någon fiendtlighet mot Engelsmännen. Det synes nu, att största delen af dem, som lidit al dessas hämndgirighet, icke varit Alghaner, utan Hinduer, hvilka förlitade sig på det goda förstånd, hvari de stodo till dessa. Men olycklig tvis hände sig, att de stympade qvarlefvorna af Sir W. MM? Naghten blifvit förda af pöbela ibland de fanatiske Ghbazerne längs den gatan, som bodarne lå50 vid; och oaktadt bazarens befolkning icke hade någon andel i detta, blefvo de förblandade med hopen. Den 9 Oktober beordrades öfverste