Aftonbladet – 23 januari 1843, sida 3

således icm dagar toörran nans Cesstonsansokming Ingafs, både trasserat och remitterat på Hamburg, alltså Vin i sista stunden vinglat med vexlar, betalt gamla ) och gjort nya skulder. Då gäldenären förthy handlat Slemot sine borgenärer både vårdslöst och bedrägligt, rlenligt de i kokurslagen tydligen bestämda kathegorier. i Jöfverlemnade herr advokatfiskalen åt aktor vid domstolen, att emot honom utföra den talan, hvartill han kunde finna sig ega befogenhet. I anledning häraf förklarade grosshandlaren Wener, att han icke förut ämnat söka cessionsförmån, meu sedan i November, och December månader förlidet år I fiere af bolagets skulder blifvit til betalning uppsagde, och hans förhoppningar att, genom användbara tillgångar, kunna gälda desamma, nyss före konkurIsen fe Islagit, har han ansett sig göra bäst emot sina kreditorer att, till förekommande af enskilde skingringsanstalter, atväda sitt bolags egendom, och tiltrodde sig icke nu kunna afgifva nöjaktig förklaring, utan anhöll om del af handlingarne, för att få tillfälle skriftligen besvara hvad anmärkt blifvit. Herr 255050: ven Salomonsson yttrade sig, att, i anI ledning af herr advokatfiskalen Rydqvists uppe vift, det grosshandtaren Wener kort förrän han inlemnade sin fia oc dan tagit lån å sine fastigheter samt köpt och dragit vexlar, och sämedelst gynnat borgenärer, ansäg sig herr assessoren föranlåten påstå, att Wener genast målte träda i allmänt häkte. Derefter inlemnade herr protokollssekreteraren Limnell en skrift, som upplästes, så lydande: Numera undergår sällan en gäldenärs förhållande Iden närmare granskning af dess borgenärer, hvilken jär oundgånglig, för alt vinna upplysning om gäldenären felaktigt förfarit eller emot dem handlat redligt. Annu mera såallan påkallas tillämpning af lag emot en gäldenär, fastän hans brottslighet ligger i öppen dager. Konsiderationer för gäldenärs person, eller familje örhållanden, föranleda oftast till detta öfverseende med hans förfarande emot sina borgenärer, och dera! har ock otvifyelaktigt blifvit en följd, att konkurser numera snart sagdt höra till ordningen för dagen, och att en lag, hvars verkan icke pårrkas, ej cker från tilltag, som den belägger med ansvar. afskrä På den af orosskandlaren Wener, under firma Danicl Sutthoff et komp., den 24 sistlidne December ingifna cessionsansökning, nu blifvit af rådhus-rätten upptagen, anser jag mig icke böra lemna oanmärkt, att äfven i aj fseende på herr Wener förhållanden ega rum, som pi aila uppmärksamhet. Att herr Wener var i hög grad på obestånd redan i början af December månad, och att han sjelf derom egde kännedom, kan ej rimligen vara underkastadt något tvifvel. Det oaktadt har. herr Wener, enligt hvad allmänt kunnigt är, dels genom upptasande af nya lån och dels genom trassering af vexlar sednast den 46 i samma mäna id, eller endast yra dagar förr än han sin stat uppgaf, sökt underhålla förtroende till sin vederhätighet samt disponerat tillIgåns sar, hvilka skulle hafva tillcodokommit i lika mån hans borgenärer, i händelse han genast, efter vunnen kännedom om sitt obestånd, sin egendom afträdt. Utom det att herr Wener, till och med på dagen näst före den, cessionsansökningen ingafs, sökt att å börsen försälja ytterligåre dragne vexiar, ehuru Fo försök då lärer hafva misslyckats, har herr Wen vidtagit den hans oprioriterade borgenärers rätt för närmande ätgärd, att han den 40 sistlidne December, enligt hvad rådhusrättens protokoll för nämnde dag vitsordar, låtit uti sin fastighet i Stadsgården inteckna nio serskilda utaf Wener den 8 i samma månad utfärdade, till hans egen kontorist, A. W. Aurell cHer ordres ställde skuldebref till sammanräknadt belopp af ej mindre än 45,000 riks daler banko, samt af dessa inteckningar sedermera, såsom betalning för erhåline undsättningar, utlemnat till belopp af 26,000 riksdaler nämnde mynt till stadsmäklaren Holm, hvilken blifvit säsom fordringsegare för sistberörde summa med inteckningsrätt uppgifven; äfvensom öfrige intecknade skuldebrefven jemväl blifvit af Wener till diskontering utlemnade. Då ostridigt måste antagas, att herr Wener, äfven iå han, inom den korta tiden af tio dagar, före afträdesansökningens ingifvande, vidtog sistberörde åtgärd, att inteckningarne söka och använda, icke saknade känedom om sitt obestånd och nödvändigheten, att sin egendom då till borgenärerne afstå, samt enär, med afseende å den, i staten uppgifne ringa kassabehållning, all anledning är, att herr Wener af de, gcnom ofvannämnde transaktioner cerhållne penningar och säkerhetshandlingar användt åtminstone cen del till godtgörande af en eller annan af sine fordringsegare på de öfrigas bekostnad, synes herr VWceners ofvan omförmälde förfarande medelst skuldsättning, trassering af yexlar, lemnad panträtt och upplånte medels disponerande, vid den tidpunkt, då sådant skedde, innefatta så bindande liknelser till åtminstone vårdslöst förhållande, att jag anser mig ega skäl hemställa, huruvida icke 31 konkurslagen må tillämpas å herr Wener, som dessutom ej uppgifvit någon giltig anledning till sitt obestånd. Stockholm den 2 Januari 1843. C. Finmnell, protokollsekret., — Grosshandlaren Wener medgaf, att han köpt och! sålt vexlar den 43 sistlidne December, som han ville minnas, deraf han ej betalt andra än förfallne skulder, nemligen en å niotusende riksdaler en annan ål: femtusende riksdaler och en å tvåtusende viks. laler, hi samt användt niotusende riksdaler i vexeiliqvid ochhi ettusende riksdaler till kuranta utgifter; och då herr advokatfiskalen Rydqvist åtog sig bevisa, det Weuerli den 46 December trasserat och remitterat, förmälte ji Wener, att han icke närmare kunde erinva sig detta, i; än att det skett å Fredagen, näst förr än cessions jt ansökningen ingafs, och att behofvet med ansökningens s ( j t L varit brådstörtande, för att skydda sig och förvara borgenärernes samfäldta rätt; och förmälte Wener, att vexlarne redan blifvit accepterade och honorerade. Slutligen anmärkte herr advokatfiskalen Rydqvist, hurusom Wener uti sin tillgångsföreckning upptagit Ramström för sextiofemtusende riksdaler, men uti förteckningen å skuld antecknat inom linien, det hanj( för Ramström vore i borgen till ett belopp ar tillhopai mer än åttatio-åltatusende riksdaler, så att det skullej, synas, som Wener icke vore något skyldig till Ram-1 ström, ehuru likväl Wener, af det lån, fyratiotusende ji riksdaler, som Ramström i manufakturdiskonten, emot ii Weners borgen, erhållit, lyftat tiotusende riksdaler, !i hvilken summa således kommit Wener tillgodo ochi! co hard: la hanc vunntamna cl allan ifrancam att cadan