Aftonbladet – 23 januari 1843, sida 1

RE STATE TYMOPIINET RETT liga medverkan. J skolen bistå mig, att upprätthålla och fullborda vårt gemensamma verk. Deri skall ligga den värdigaste belöning för oss alla, och för mig den enda tröst, på hvilken jag för framtiden ännu kan hoppas.n SPANIEN. Madrids Gazeta för den 4 Januari innehåller dekretet om Cortes upplösning. Det är dateradt d. 3 och lyder som följer: Såsom konungarikets regent under drottning Isabella 1I:s minderårighet och i hennes majestäts namn, i öfverensstämmelse med ministerrådet och med den rätt art. 26 af konstitutionen gifver, beslutar jag följande: art. 4) deputerade kammaren är och förblifver upplöst. Art. 2) i enlighet med konstitutionens art. 49 kommer en tredjedel af senåten att förnyas. Art. 3) de nya Cortes kallas att församla sig i Madrid d. 3 nästk. April m. m. Dekretet har naturligtvis väckt en utomordentlig sensation, och ingen döljer för sig de vwvigtiga följder det kan medföra. Missnöjet lärer likväl varit så stort, cortes majoritet så motvillig och de Cataloniske deputerade så beslutna att söka ställa till ansvar regeringen för Barcelonas behandling, att saken var en nödvändighet, om ministeren skulle kunna fortfara. Nu komma de nya valen att visa; huru nationen tänker. STORBRITANNIEN. Officielta bladet innehåller en kunglig befallning om inrättandet af en kriminaloch amiralitetsdomstol på ön Hong-kong. Det säges att den nuvarande generalguvernören i Ostindien, lord Ellenborugh, kommer att återvända till England, och få till efterträdare markis Tweeddale, som nu är guvernör i Madras. TYSKLAND. Från Berlin skrifves, att ankomsten af 40 mänsterska nunnor väckt mycken rörelse hos katolikerne i bemälde stad, hvilkas antal blifvit betydligt förstärkt af flera polska familjer. Man tror nemligen att dessa nunnor hafva för afsigt att stifta ett kloster och att deras tjenstgöring i hospitalerne, hvari de likna de barmhertiga systrarne i Frankrike, endast är ett medel för denna afsigts uppnående. Förbudet mot Leipz. Allgem. Zeit. lär alls icke smaka de goda Berlinarne, för hvilka besägde blad var alldeles oumbärligt. Den bekanta berlinerwitz har, alltsedan förbudet utkom, ej haft annat föremål för sma sarkasmer, än regeringens ifrågavarande faderliga åtgärd. Man börjar imedlertid trösta sig med den föreställningen, att kup gen alls icke haft böjelse för en sådan inskränkning i undersåternes rättigheter, utan att alltsammans kommit från ministrarne, en föreställning hvarigenom man besparar sig äfventyret att rikta sin wilz mot konungen, som måhända icke älskar att publiken i hans goda stad Berlin gör sig qviek på hans bekostnad. Sålunda försäkras att ministrarne en längre tid umgåtts med ett anslag mot det förargeliga Leipzigerbladet, men att kungen alls icke velat höra på det örat, utan hänvist till det i kabinettsordern af den 44 Oktober sistlidet år anbefallde förfarande i afseende på falska rykten och berättelser i tidningarne. Denna order gör det till en skyldighet för redaktionerne, att utan minsta anmärkningar intaga de vederläggningar vederbörande täckas hopskrifva. — Men ett par meddelanden i Leipzigertidningen, nemligen Herwezhs bref och afslöjandet af tryck frihetslagens öde under Rochowska och Arnimska ministeren, skola hafva drifvit ministrarne till det yttersta, och förmått dem framställa dessa meddelanden såsom ett oomkullrunkeligt bevis på en fullkomlig saknad af ;hederskänslav hos redaktionen. Herwegh skulle nemligen sjelf hafva underrättat . redaktionen alt han icke ville se sitt bref tryckt, och afslöjandet af förhandlingarne angående tryckfrihetslagen innebar ett uppenbart förräderi, nemligen ett förrådande af kabinettets handlingssätt. Genom denna framställning skulle ministrarne ändtligen hafva fått kungen förtörnad, och förmått honom att förbjuda sina barn att läsa ett blad, der de en vacker dag kunde få se hvad deras fader och hans tjenare tänkt och förebaft. Redan den 26 December skall postverket erhållit del af förbudet, ehuru kabinettsordern först. den 28 blifvit undertecknad: