Aftonbladet – 23 januari 1843, sida 1

Och hon gick att träffa sir onkel. Åh, jag är den olyckligaste varelse i verlden!, Hvad står på?, ropade den gamle och lutade sig tillbaka i karmstolen. Armand lemnar hemmet två timmar hvarje afton, och kommer tillbaka så glad och så uppmärksam, som på sjelfva vår bröllopsdag. Ack! onkel, jag kan icke uthärda det längre; om ni inte vill bjelpa mig att taga reda på föremålet för hans promenader, så skiljer jag mig vid honom., Men, min kära niecelp Min kära onkel, ni, som alltid är så god mot mig, neka mig icke denna tjenst, jag är viss på att det är något fruntimmer med 1 spelet.y M. dAblaincourt önskade att förekomma en ruptur emellan sina unga anförvandter, hvilken skulle ofördelaktigt inverka på det fredliga lif han nu förde i deras hus. Han låtsade följa Armand, men kom snärt tillbaka, försäkrande, att ban förlorat honom ur sigte.n Men hvartåt går han då? Stundom åt ett håll, stundom åt ett annat, men alltid ensam, så att dina misstankar äro ogrundade. Var öfvertygad om, att han bara går för motion skull. Men Nathalie lät icke dra sig vid näsan. Hon skickade efter en liten springgosse, hvars fintlighet on hört mycket berömmas. Herr TA premont går ut hvarje afton. Ja, nådig fru.n I morgon följer du honom, tar reda på hvartatl: vn styrer sin kosa, och kommer och säger migl: let i hemlighet. Har du förstått mig? nJa, nådig fru.n I