Aftonbladet – 20 januari 1843, sida 3

ter i barmen, hvars kork, då portern blifvit upphettad, sprungit ut. Förgäfves hade hon stuckit fingret i buteljhalsen: den röda strömmen hade likväl forssat ut, och det var lätt att misstaga portern för blod. — ÅDEL HÄMND. Den unge grefve Demidoff, arfvinge till en ofantlig förmögenhet, var återkommen till Petersburg från sina resor genom Europa, och bemödade sig, på ett i ögonen fallande sätt, att likna Parisarne i sitt uppförande, sin klädsel och sitt tal. Naturligtvis begagnade hofyet snart denna löjlighet till mål för sin qvickhet, och detta den rike Ryssens antinationella väsende ogillades strängt af sjelfva den kejserliga familjen. Den unge grefvens farbroder, en äkta Ryss, som var mycket förtretad öfver sin brorssons fransyskhet, beslöt att straffa honom för den. Hein öfvertalade intendenten öfver den kejserliga teatern att uppdraga den utmärkte skådespelaren Sugulnoff att, vid nästa representation af grefvarne Klingsberg,, härma den unge Demidoff. Underrättelsen om denna plan spriddes snart, så att teatern Vid representationen af denna pjes var öfverfull. Sugulnoff visade sig helt och hållet såsom De midoff, blandande franska glosor med ryskan. Huset genljöd af biallsyttringar, skrattet ville aldrig taga slut, och man tyckte att Demidoff blifvit på ett förträflligt sätt straffad för sin frankomani. Följande morgon erhöll Sugulnoff ett bref, jemte ett litet etui. Brefyet var af följande lydelse: Min bäste Sugulnoff! Ni imiterade i går förträftligt den, som skrifver detta bref. Jag trodde mig verkligen se mig i en spegel; men en sak felades dock. Jag märkte nemligen, att stenarne i cdra skjortknappar voro oäkta. En Demidoff bär aldrig någonting oäkta. Jag tager mig derför friheten att skicka er äkta skjortknappar, på det ni, nästa gång ni uppträder på teaterh såsom grefve Demidoff, må vara fullkomligt lik honom. Med aktning I D:midoff. I ctuiet. lågo trenne skjortknappar, värda 30,000 rubler. — STORA SKOGAR I smått. Ett tyskt blad berättar, att det nyligen uppfunna Drummonds mikroskop, som förstorar föremålen 700,000 gånger, framställer för ögat så märkvärdiga upptäckter, att man t. ex. vid betraktandet af en nypa mögel, med detta mikroskops tillhjelp finner, att möglet består af idek små träd, växter och gräsformationer, och att ett så-dant lif råder i denna lilla vegetabiliska verld, att man under betraktandet kan se knoppar, blommor och frukter utspira samt affalla; äfven åar, bäckar och små insjöar visa sig; och i uppgiften fattas blott, att man äfven ser fäglar, ekorrar, m. m. hoppa eller klänga i träden, för att finna en nära likhet emellan den lilla mögelfläcken, som efter mikroskopets borttagande återtager hela sitt obetydliga grågröna utseende, och ett leende landskap. Imedlertid låter det på beskrifningen som om det snarare vore en viss likhet mellan detta fenomen och de rara saker, hvilka Herschel för några år sedan förmäldes hafva upptäckt i månan. — Hvad menar man nu för tiden med den gyldene medeivägen? — Den väg, som leder till syldene medel. ANEKDOT. En definition. Kort efter det en af våra mest luminösa Kongl.; förordningar utkommit, frågade någon en tjensteman hvad han tyckte om den nya författningen. Åh! den är gudomlign, svarade tjenstemannen. Gudomlig, hvad menar ni med det? genmälte frågaren. Ått den är hög och obegriplig, blef svaret.