Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 1

— — Ja, marskalk, låt oss inte förställa oss för bvarandra, jag vet allt. Denna familjhemlighet, detta arrangemang, okändt för alla, är mig bekant; ni bör äfven veta att jag ännu dertill vet huru mycket jag kan räkna på er. — Men, min fru.;. i sanning... — Men), min herre, hvad har ni att invända? man måste hålla det ord, man en gång gifvit..— Markisen är en sådan mauvais sujet . .. — Åh fy, han är rätt eharmant! — Han har förslöst sin egendom. — Nej, han bara depenserat den. — Han älskar inte min dotter. — Han skall snart lära sig det: hon är mycket vacker! — Han är kär i er. Det är just derföre ni måste aflägsna honom. Men jag skulle föredraga ett annat sätt. Detta är det end2. Jag skall tänka på saken. Som ni finner för godt, men det blir då långt ifrån mig, ty jag skall icke återse er utan kontraktet. — Men, min fru, det är grymt. — Men det är rättvist. Svika sma löften, glömma gamla tjenster, det är dåligt bandladt jag försäkrar er det. Och ni säger, att ni älskar mig oeh vägrar att undanrödja det enda hindret för min lycka! År jag frimed denna man? kan jag ta emot hvilken jag vill? kan jag ens känna som jag önskar? Nej, tusen gånger nej! och ni kallar detta för kärlek! Markisen inträdde i logen. — Herr marskalk, sade han, har ni tillåtit min bror att komma hit? FRAN