Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 1

wu — Vill ni tillåta att jag begagnar mig af de privilegier, som medfölja detta ställe och intrigera er?. — Åh, det vore charmant! — Nå väl, ... jag skulle eljest aldrig kunnat säga er detta. ... Mårskalken oroades mer och mer. Fan visste icke huru han skulle kunna behålla fattningen. Mellan fruktan att göra sig löjlig och förlora tillfället egde han endast ett obestämdt sätt att iakttaga, och detta syntes bäst passande för hans inWresse. Hertiginnan, som såg att han icke uppmuntrade henne, fortfor: — Jag är olycklig, och, att säga er allt, jag är tyranniserad. Utan att ega någon af de förströelser som åtfölja en dålig konduit, har jag alla olägenheter deraf. Jag är ren och man förtalar mig; jag är fri och man undertrycker mig. Jag har allt för sent märkt följderna af mitt etourderi och min lojhet; det gilves endast ett sätt att bli fri derifrån och det är att sönderslita denna kedja utan ringar. Jag är bestutad dertill, men jag kan icke göra det ensam. — Befall öfver mig, min fru, jag är helt och hållet til er tjenst. — Jag hvarken kan eller vill göra mig hertigens költsliga kusin till fiende; om han afskedades som en vanlig kurtisör, skulle han aldrig föriåta det. — Hvad skall man göra då? — Göra honom en tjenst, tvinza honom alt aldrig visa mig. ovilja utan endast känna Acn, — Men det är mycket svårt, — Ack nej, inte . . bara ni vill — Jag?