Aftonbladet – 18 januari 1843, sida 2

VERKAN AF KONSUMTIONSAFGIFTER samt ett kapitel ur vinförfalskningens historia. Bland beskattningssätt är afgiften på konsumtionen ett af de till utseendet rättvisaste, men i tillämpningen mest förtryckande och till de största missbruk ledande. Många minnas ännu de obeskrifliga oredor och underslef, hvartill fordom accisen eller landttullarne här i landet gåfvo anledning, och det är äfven i färskt minne, att oaktadt en sådan erfarenhet åtskilliga förslag under de sista åren framkommit, åsyftande att införa konsumtionsafgifter, till förmån för städerna, och deribland en afgilft kommit till stånd, på till hufvudstaden infördt brännvin, till förmån för denna stads drätsel Dylika förslag finna ännu många förespråkare, och det kan derföre vara nyttigt att till en varning framställa följderna af detta system på ett annat ställe, neml. af accisen, eller som det kallas octrojen på vin i Paris, en stad, som drifvit budgeten för kommunalstyrelsen till den största höjd och dermed frambragt den mest lysande och slösande stadsförvaltning, hvaraf någon stad lärer kunna berömma sig. Af efterföljande korrespondensartikel i Augsb. Allgem. Zeit. kunna nämnde följder inhemtas. Fyra ting tilldraga sig uppmärksamheten vid läsningen af denna artikel, nemligen: först det förtryck vinoktrojen utöfvar mot producenterne, vingårdsegarne, som, ehuru betungade af alla borgerliga onera och inskränkta af en hög tull i utlandet, dertill genom en enorm tull äro nära nog utestängda från den förnämsta konsumtionsorten i deras eget fädernesland; dernäst på det lidande som träffar konsumenterne eller invånarne i den beskattande staden, i det de nödgas umbära en god och njuta en sämre, ofta rent af skadlig dryck; vidare de bedrägerier och den demoralisation, som alstras af den vinst författningens eluderande erbjuder, och slutligen, såsom produkten af allt detta lidande, uppkomsten af en talrik tjenstemannakorps , som förslöser stadens inkomster, beständigt vill föröka sig, beständigt ha mer och derföre beständigt spekulerar på nya inkomstkällor, beständigt sätter sig emot all inskränkninE i utgifter eller inkomster och söker att medelst lyx och prakt debauchera borgarena och döfva klagoropen. — Nyssnämnde artikel lyder som följer: Paris den 27 December. Vinbergsägarne börja nu, då det lider till kamrarnes öppnande, sin årliga klagan öfver parisiska oktrojen och fordra nedsättning af stadstullen till hälften al dess närvarande belopp. Denna klagan är lika rättvis, som svår att afhjelpa, ty öfverdriften af pålagorna på vinet har frambragt ett system af bedrägeri, som endast genom dessa pålagors totala afskaffande och knappt derigenom kan fullkomligt utrotas. Man har småningora kommit så vida, att rent vin här icke mer drickes och att allmänheten vant sig vid ett fluidum, som ingalunda kommer från vinstocken. Basen för pariservinet är bourgogne, uppblandadt med sämre vin från södern, med alkohol och en oerhörd qvantitet vatten. Denna dryck är ännu hvarken osund eller oangenäm , men den är dock ett svek mot författningen och förvänder smaken för en god vara, samt afskräcker der