Aftonbladet – 17 januari 1843, sida 3

icke vara ensam om brottet, ty en stor hund, som stod bunden utanför huset och alltid bäftigt skällde så snart någon främmande nalkades, hade icke, då mordet skedde, gifvit det ringaste allarm, och det befanns vid undersökning, att han blifvit bortförd. Detta kunde endast hafva skett af någon, som var mycket bekant för hunden. Besson blef gripen och satt i fängelse, och misstanka föll på cen berde vid namn Arzac, att denne biträdt honom vid mordet, ty man hade hos Arzac funnit den kedja, med hvilken hunden stått bunden. Arzac blef imedlertid icke anklagad för delaktighet i mordet, emedan man hoppades, att genom hans begagnande såsom vittne lättare kunna fälla Besson. 1 Mars månad innevarande är blef Besson lagförd inför Assis-domstolen i Puyv-de-Dome. En mängd vittnen intygade, att han fällt hotelser emot herr de Marcellange, och somliga togo på sin ed alt de sett honom nära stället, der mordet begicks, och beskrefvo huru han då var klädd. Men den anklagade nekade sig nånsin hafva burit en sådan drägt, som vittnena påstått, och sökte bevisa, att han, den stund mordet skedde, befunnit sig på ett annat ställe. De förnämsta vittnen, som uppträdde på hans sida, voro fru de Marcellange och hennes moder, hvilka besvuro, att Besson, då mordet begicks, legat hemma i deras hus, sjuk af koppor och ur stånd att röra sig. Lika vittnesmål afgals af fru de Marcellanges hammarjung!ru, Marie Bourdon. Arzac, på hvars vittnesbörd mycket berodde. nekade tiil allt hvad vittnena intygat om honom. Flera af dem hade tagit på sin ed, att han yttrat för dem, att han kände hvem som föröfvat mordet, att man bjudit honom en stor summa penningar, om han ville ca gill i herr de Marcellanges soppa, och sedermera för det han skulle medverka i den gerning, hvarigenom den mördade afdagatogs. Allt detta förklarade han för falskt, och som de personer, hvilka viltnade emot honom, voro af fullkomligt god frejd, få anbefalde domstolen Arzacs fängslande och lagförande för falskt vittnesmål. Den särskilda rättegången emot Arzac afbröt för tillfället den emot Besson, och Arzac blef så-om falskt vitthe dömd till 40 års galerstraff. — I sistlidne Augusti månad förekom åter Bessons process inför donistolen, och både fru de Marcellange och hennes moder, grefvinnan de Chamblas försökte då å nyo att leda i bevis, att Besson den aftor rerningen föröfvades varit hemma i deras hus. rka misstankar hade imedlertid uppstått emot dessa båda damer, att vara medvetande al mordet; de hade lätit bortskicka sin kammarjungfru Marie Bourdon, hvilken man förmodade skulle hafva uppenbarat sanningen, i fall hon blivit bragt i trångmäl, och under hela tiden, som Besson hållits fåhgstlad, hade de med största frikostighet dragit försorg tör alla hans behof. Ett allmänt rykte gick dessutom, att de försökt förmå vittnen yllra sig efter föreskriit. Vittnesmålen för Bessons brottsliket voro dock så bindande, att juryn, sedan ransaliningen räckt i 6 dagar, dömde konom till döden. ågot fel i rättegångsformerna gjorde dock, att kassations-domstolen upphäfde domen, och anbefallte ny rättegång inför assis-domstolen i Rhöne-departementet.s: Det! var denna rättegång, sow började den 49 Nov. såsom ofvamföre blifvit nämndt. Härvid förekom uu den högst märkliga omständigheten, att den mördades enka och hennes moder, erefvinnan Chamblas, gripit till flykten och, såsom det ges, begifvit sig till, England. Rättegången räckte i ) dagar, och slöts på samma sätt som den förra, nemigen att juryn förklarade Besson skyldig, och han såcdes al domstolen dömdes till döden. Domen har blify t stadfästad af kassations-domstolen, inför hyilken Beison dragit densamma till skärskådande. Starka misstankar hvila öfver den mördades enka och hennes moder, att hafva uppäggat Besson till brottets begäende, hvilka misstankar naturligtvis ännu mera ökas genom de båda damernas flykt. Som Besson imedlertid ingenting be ännt af sin brotslighet, så har ej heller någonting i bevisningsväg kunnat åstadkomnras: emot den.