Aftonbladet – 17 januari 1843, sida 2

lsin? Apropos, akta er att trampa på marskalken eller Biribiche, de äro här begge bredvid min säng. Ah, herr marskalken! Ödmjukaste tjenare! — God dag, herr markis! — Hvad Biribiche beträffar, min fru, svarar jag inte för hvad som kan hända i mörkret. Det vore eljest inte stor skada, om man trampade ihjel henne. — Trampa ibjel henne, min söta biribiche! — Hon är elak och arg, och jag tror imte, att i håller mycket af henne. — Håller jag inte af Biribiche? — Nå, låt då bära ut henne, ty bär är ju så mörkt som i en källare. — Det är derför, att ni ännu inte är van dervid. Nyss kunde ni ändå ganska väl urskilja marskalken, eller huru? — Ah ja, jag ser nog, marskalken är en cheniile ) — 0, mitt hufvud! jag lider förfärligt. ooo Ni far inte till Paris i afton, min kusin? — Nej; jag förmår inte ens stiga upp. Ni tror att jag är i slånd att fara ett par mil, för det jag kan säga en komplimang? — Men ni går ju miste om operamaskraden, om ni inte kan far a. — Ja, ty värr; jag är ledsen deröfver. Och ni, min kusin, far ni? — Jag tror det. Ni är mycket lycklig. — Det är mig en pina; men man måste ju med öfverallt, man måste ju utmärka sig. En ordlek. Chenille betyder både sammetsbroderad drägt och besvärlig menniska.