Aftonbladet – 17 januari 1843, sida 2

oo DD PO VITARE ME SIMME SURA JE FERVERMARLUULE v NÅGRA ORD OM LAGAR OCH INSTITUTIONER, KOMPLETT EVIDENS OCH — DIXI. Svenska Biet innehöll i går ett pbref från en Stockholmsbo till en affärsman i landsorten, som vi på det högsta rekommendera hos dem af Biets läsare, hvilka tilläfventyrs skulle kommit att hoppa öfver dess innehåll. Hvar och en bildad person känner den egna och nästan allt annat öfverträffande själsnjutning man erfar vid läsningen af ett fullkomligt klassiskt arbete, denna lugna, men likväl angenäma känsla, hvarmed det rika snillets skapelser i sina sköna former strömma till förståndet och hjertat, samt, efter sin olika art, genom det glädtiga, sublima eller rörande, verka olika intryck på sinnena. Vi hade icke läst långt i det ifrågavarande brefvet, förrän en känsla af det förstnämnda slaget intog oss; vi igenkände nemligen i den anonyme författarens stil en gammal bekant, hvars originalitet är och förblifver oefterhärmelig, och af hvars hand vi nu så länge tyckt oss sakna några fotspår, inom pressen, att vi nästan började frukta att han försvunnit i djupet af tidens flod. Vi skole ej genom författarens nämnande på förhand betaga läsaren nöjet att sjelf igenkänna honom, utan vilje i stället här nedan införa ett utdrag al artikeln, innefattande det mest klassiska styeket deruti. Såsom inledning bör nämnas, att författaren företagit sig att behandla en afdagens frågor, nemligenden om penningebristen och de nyligen inträffade fallissementerna, hvilka han hufvudsakligen tillskrifver ett felaktigt kreditsyslem. Den egentliga kärnan af artikeln består likväl deri, att han finner kreditsystemet vara en följd af de närvarande kreditlagarne och kreditinslitutionerna. Visserligen har äfven detta varit förut sagdt, men aldrig förr har det blifvit. bragt till en sådan klarhet, aldrig med en så ljus blick utredt, med ett ord, aldrig förr till en så ,komplett evidens deduceradt,, som här. Att fordra, att förf. skulle säga huru dessa lagar och institutioner verka, vore, såsom han sjelf säger, visserligen för mycket begärdt,; det är nog, att han oomkullrunkeligen fastställt den sanningen, att de på ett eller annat sätt måste verka, och se här det genialiska sätt hvarpå detta blifvit framställdt. Aftryckningen är ordagrann; vi hafve endast tillåtit oss att med kursivstil utmärka de vigtigaste ställena: Det är våra öfver höfvan bristfälliga instilulioner och lagar rörande allt hvad kreditförhållanden heter, som äro orsakerna till, som frambragt och skapat detta onda; och så länge dessa lagar och institutioner fortfara drsamma, så skalläfven atlärernas gång, rörelsens karakter och transaktionernas art och beskaffenhet deraf bestämmas; ty lagar och instilutioner äro mäktigare än individens vilja. Ingenting annat än dessa lagar och institutioner är det ock, som ytterst åstadkommer de olyckor jag ofvanföre nämnt. Dessa lagar och institutioner är det, som vålla att varuimporten konsekultift kan stiga i två till tre år under det varuexporten och dess värde minskas, med deraf följande nu erforna verkningar på landets rörelsemedel och bankens tillgång af reel valuta. Dessa lagar och institutioner är det, som gör det möjligt för den på obestånd komno; att dölja sitt obestånd, och som gifva honom medel att bereda sig oförtjent kredit så å varor som penningar, samt att i åratal fortsätta en kedja af trassel och vinglerier. Och ändtligen är det dessa lagar och institutioner, hvilka, genom sistnämnda förhållande och den oordentlighet i förbindelsers uppfyllande och den lättsinnighet i deras ingående som af dem föranledas, framkalla förluster, som lägga grunden till de allra flesta konkurser; jemte det att af alla dessa förhållanden tillsammantagna uppkommer i all handel och rörelse en 0osäkerhet så stor, att rätt nu ingen, som utborgar varor, kan veta vid årets början om ej det kapital, han då äger, skall vid årets slut vara förloradt eller förvandladt til konkursfordringar. En utländning, som finge rigtig kännedom om dessa lagars och institutioners beskaffenhet, skulle hissna öfver att ett folk, som kallar sig upplyst, kan fortfarande låta dylika all välmåga och redbarhet undergräfvande lagar ochinstitutioner existera: och ej minst skulle det väcka hans förvåning, att, i trots al ct slikt barbari i lagstiftnings-väg, så mycken redbarhet än kan finnas öfrig i nationalkarakteren, att någon handel och rörelse ännu kan bestå. Ty utrikes äro kreditlagar och kreditinstitutioner till för att ordna, trygga och konsolidera krediten genom införande af sträng punktlighet i alla förbindelsers uppfyllande; här tyckas de endast vara till för att förstöra den genom oordentlighet och missbruk.