Aftonbladet – 17 januari 1843, sida 2

TOP MeN oönskat ister — En korrespondent från Lund omnämner, att viskop Heurlins utnämning till statsråd der i orLen väckt olika känslor; hos åtskilliga hr Heurins vänner och själafränder en verklig förtjusning, hos de fleste uppseende och grämelse. Den yttrar tillika, i anledning af ryktet om riksdag, följande: Hvem som blir akademiens representant, är under närvarande förhållanden temligen bestämdt; ty pluraliteten bland de yngre lärarne har på några år blifvit oväntadt loyal och medgörlig. Inom stiftet har redan börjat att vigileras och bearbetas, så att derifrån erhålles troligtvis medgörligt folk. Huru det vår med representanten för Lunds borgerskap och nvem som dertill blir utsedd, är svårare att förutsäga. Ett hitkominet kancellersbref, som fördelar göromålen mellan botanices professorn och demonstratorn, har väckt mycket uppseende, dels derföre att frågan hvilat så länge, att man ansåg den vara fullkomligt lagd ad acta, dels derföre att utgången blef tyertemot både professorns och konsistorii akad. infordrade yttranden. Man ser imedlertid skenbarligt hvem som haft sina fingrar med i spelet. Man beklagar allmänt, att kanslern mot eller med sin vilja, skall rätta sig efter biskop Agardhs önskningar. Ett rykte har hitkommit, att förslaget till juris professor skall blifva återförvisadt, på den grund, att göromålen mellan lärarne i den juridiska fakulteten ej Äro tillväckligt noga fördelade. Man tycker att detta vore något, som man bordt tänka på förrän tjensten förklarades ledig och förslag upprättades. Som kändt är anmälte sig allenast en sökande, nemligen jur. adj. Schrevelius, som också, i enlighet med gällande författningar, e sam uppfördes på förslaget. Tidningarne hafva velat veta, att presidenten i Skånska hofrätten hos Konungen skall haft något att anmärka mot dennes qvalifikation till professor; huru härmed än må förhålla sig, så kan man dock ej bestrida herr Schrevelius kunskaper. Här råder en stor brist på ämnen, passande till lärare inom juridiska fekulteten; detta sjorde äfven nödvändigt, att från Upsala anskaffa en ung man, herr Lundell, som blef dacens och straxt derefter adjunkt. Han fyller sin plats med heder och i honom ser man ett godt professorsämne. Vi hafva här en ung man, Fr. Lindqvist, med skarpt hufvud och solida kunskaper, högt uppskattad af aftidne prof. Holmbergson, som uppdrog honom de unga juristernas enskilda undervisning; han har för flera år sedan med heder absolverat juridiska examen, men är innu utan anställning. Bland roligheter, som kunna förtäljas, är den bevättelsen, att då tit. Gyllenhaal företog sin inspektionsoch eriksgata, lärer han öfverallt bland tulltjenstemännen predikat om Svenska Biets förträfflighet, med en vänlig uppmaning, att alla borde prenumerera på denna herrliga tidning, hvilket, som man hoppas, haft den lyckliga påröljd, att Biet fått räkna många prenumeranter inom tullstaten. — Äfven berättas det, att några uträknat. att om man blott kunde förmå presterna att ej hålla Aftonbladet, skulle denna tidning ej kunna ega bestånd, för ernåendet af hvilket stora mål också mångabanda åtgärder lära företagits, för att från denna ochristliga, tidning afvända presterna. — Det glunkas om att Sk. Correspondenten har att snart vänta en aktion eller indragning för det den varit nog närgången att vilja blotta den omständigheten, att ailt inom Lunds stift icke är sådant som det borde vara. Det skulle icke vara så ledsamt, att, till ett ombyte i den här rådande enformighet, få se en tryckfrihetskomedi uppförd. Correspondenten har imedlertid i år visat sig skarpare än förut, och det är ej så underligt om mången bland de skuggrädda göra allt för att utrota det ynglet. — Lunds Veckoblad deremot är sig likt; det beböfver ej frukta att komma i någon beröring med tryckfrihetens väktare. — Afven de öfriga Skånska tidnin