Aftonbladet – 16 januari 1843, sida 3

fem sjömän och den ene dervid mistat sin hatt. LANDSORTS-NYHETRER. — Från Halland erfar man att den der Wa renius, som utgifvit sig för gårdfarihandlande och sag sig hafva träffat händlanden Eriksson i Hamburg, all männeligen efterlyses, såsom rymd från lifgardet til häst. — En bonde i Mora, Kråk Anders Mattsson begaf sig jemte hustrun annandag jul öfver Winäs fjerden till Sollerö kyrka. De färdades på det sättet att mannen, försedd med skridskor, sköt hustrun fram för sig på en kälke. Medan de voro vid kyrkart hade isen å fjerden brutit upp och båda funno sir graf i vågorna. — Angående flickan Ingrid Johansdotter frår Lundby, som funnits död ute å marken, utan synlig dödsorsak, har läkaren lemnat den attest, att hor icke ljutit döden genom någon våldsam behandling. Kyrkovaktaren Lars Anderssons dotter, Anna, ho: hvilken Ingrid under sin vandring gjorde besök, upp gifver, att Ingrid sagt sig hafva fått en sup hemma, samt kännt sig liksom full, och Anna tyckte äfven att Ingrid såg blek ut och syntes ej riktigt sig lik Hon hade ätven hos modren ätit kål och fläsk och vägen der hon framgått syntes att hon kräkts upr sådane ämnen. Götheborg den 9 Januari. En fredsam och stilla bonde från Skredsviks socken, vid namn Ander. Nilsson i Skogen och dess 47:åriga son, stadde pi hemresan frå i Uddevalla, blefvo en afton omkring kl 7, utan minsta anledning å deras sida först vid Her restads gästgivaregård och sedan vid det närbelägne hemmanet Torp, öfverfallne med hugg och slag a 3:ne personer, af hvilka de 2:ne åkte och den 3:dj gick bredvid kärran. Anders Nilsson blef på de grymmaste misshandlad genom flerfaldiga knifstyng ansigtet och slag i öfrigt, dessa sednare tillfogade ge nom en piska, hvars skaft vid handtagets ända utgjor des af ett åttkantigt metallstycke. Af denna miss handling lider Anders Nilsson betydligt ännu, ssnner ligast hvad det angar den ena armen, som troligtvi för Nilssons återstående lifstid icke kan begagnas til arbete och dessutom är Anders Nilsson lytt i ansigte efter knifnuggen. — Anders Nilsson, som är cen stark karl, men saktmodig till sinnet, försvarade sig i bör. jan af uppträdet medelst en i hast erhållen gärdesgardsstör, men sedan han på de anfallandes uppmaning till försonlighet, nedlagt stören, begynte de genast förrädiskt att hugga knifven i honom, och derefter tillfoga honom slag med piskan, hvilken omskiftades dem emellan, då den ena bofven tröttnade at! slå. Härunder rånades från Anders Nilsson de af honom i staden upphandlade varor. Medan detta blodiga uppträde försiggick, passerade en äfvenledes frän Uddevalla kommande soldat, vid namn Gull, hvilken genast af samme bofvar anfölls med hugg och slag, deraf han sanslös neddignade i ett dik , hvarifrån han af tvenne förbiridande bönder blef upptagen och inburen till Johannes Jonsson i Torp. Gull frånröfvades de saker han i staden upphandlat jemte fem Rår i penningar. Vid samma tillfälle antastades ytterligare en bonde hemma i Forss socken, som genom flykten räddade sig sjelf undan dessa blodtörstiga stråtröfvare, men lärer ur sitt på vägen qvarlemnade åkdon mistat åtskilliga saker. De personer, som föröfvade dessa grofva våldsamheter, voro, efter hvad de förfördelade uppgifvit, följande: för stöld straffade hemmansägaren Olof Kristiansson i Utby, August Fagerberg derstädes och drängen Mårten Petersson i Öfverby. — Dessa för allmänna säkerheten vådliga personer gå ännu på fri fot, utan att något åtal emot dem ens blifvit väckt, ehuru äsyna vittnen vid ifrågavarande tillfälle icke lära saknas till bofvarnes fällande. — Man förvånas mycket öfver orsaken till kronobetjeningens uraktlätenhet, att beifra brottet. — K. M. Befallningshafyande i Örebro har, i skrifvelse till hr landshöfdingen härstädes af den 23 sist. December, med anmälan, att inspektoren vid Bofors bruk A. Heinrichs, Tisdagen d. 43 uti nämnde månad olofligen afvikit ur sin tjenst, utan att någon upplysning om hans vistelseort sedermera kunnat vinnas; anhållit, att, enär anledning till oredlig förvaltning cmot honom jemnväl förekommit, samt han troddes bkafva tagit vägen åt Amerika, Heinrichs härstädes måtte efterspanas och gripås, för hvilket afseende Kongl. Maj:ts härvarande Belallningshafvande ånmodat poliskammaren, att låta på detinogaste inom polisdistrikLet efterspana ifrågavarande-Heinrichs, hvilken äfven skulle hafva kallat sig Hindriksson och uppgifvits vara 53 är gammal, kort och bred till växten med serdees korta och tjocka armar, små blågrå ögon, skygg olick, röda oeh spända ögonlock, Predt ansigte med risk färg, samt äfven ock bred mun, och vid afviandet klädd i nya hvardagsstöflar, gråblå pantalånser, blå klädesväst, svart spännhalsduk, grå kläpälls ned svart bräm och foder samt mössa. — Men oakadt nogaste efterspaning genom polisen, lärer någon nlednitrg icke förekommit, hvarken att denna person inländt hit till orten eller att han gått ombord på lågot här i revieret liggande fartyg. (G. H. o, S. T.) Carlstad den 414 Januari. Af de härifrån förymde arrestanter äro med undantag af Silk, hvilken ros vara tdrunknad, alla de öfriga gripna och efter varjehanda öden hitsända. (W. T.)