Aftonbladet – 14 januari 1843, sida 2

nere i förstugan ropat på portnyckeln, hade Lindberg med den nedgått, springande i trappan förbi flera af ofMicerarne, deribland löjtnant Wahlfeldt, som sist nedgiek. I nedra förstugan hörde hon då en högljudd ördvexling emellan öfficerarne å ena, samt källarmästaren Frösslund och dess af henne igenkände gäster å andra sidan, samt såg äfven slag utdelas, och lärlingen Helander :skuffa löjtnant Segebaden samt denne tillbaka omkullskuffa Helander. — Vittnet, som ville, men ej vågade öppna porten, emedan hon hörde sägas, att Frösslunds folk förbjudit det, såg undertiden bagaren Grundström slå löjtnant Tegnr i hufvudet, så att hatten fick en buckla. Derefter blef slagsmälet allmänt och vittnet urskiljde blott att boettmakaren Jacobsson fattade tag i löjtnant Wahlfeldt bakifrån samt med tillbjelp af andre och deribland Grundström, som sköt på, drog Wahlfeldt, ehuru han sträfvade emot och fattade tag i dörrposterne, in i Frösslunds rnm. Straxt derpå öppnades Yttre porten och officerarne skyndade ut. Lindberg ingick då i Frösslunds rum och uppmanade de innevarande att icke qvarbålla Wahlfeldt, samt hörde dem svara, att så snart han uppgifvit sitt namn finge han gå, och löjtnanten genmälde, att han ville gifva sig tillkänna för den vakt man sagt sig vilja efterskicka; för öfrigt egde ingen förolämpning å enå elier andra sidan rum. Då bultningen ä yttre porten snart derefter börjat hade Lindberg sökt lugna de återkomne och utanför stående officerarne med den försäkran att Wahlfeldt ej var i fara, och när porten sedan blifvit öppnad hade off terarne, efter erhållen anvisning, bultat å Frösslunds kammardörr och högljudt ropat att återfå sin kamrat. Då intet svar följde, hade Virgin med köksyxan huggit i dörren tills denna inifrån öppnades, då Virgin lemnat yxan (till Lindbergs piga, vittnet Stark, så att Lindberg var öfvertygad det ingen med yxan ingått i Frösslunds rum. Nu inträngde officerarne och vakten i rummet, så att Lindberg, för att ändtligen komma in, vidtog den utvägen att gå ut i hyrkuskgränden och med några personers bjelp inkrypa genom ett öppet stående fönster; men då såg han af officerarne ingen mer än löjtnanten Klingström , hvilken oaktadt Lindbergs föreställningar at släppa honom ut, blifvit af Kämner och en för henne okänd person instängd i en vrå mellan en vägg och en chiffonier, under yttrande af nämnde personer, att gunstig herrn skulle stå i vrån.; Vittnet gick derefter sin väg. — På serskilde frågor tillade vittnet: att hon, då Wahlfeldt infördes, stått midt för kammardörren, så att hon väl sett huru det tillgått utan att kunna uppgifva de personer som jemte de uppgifne dervid biträdt, dock att Engström ec) varit med; att hon ej sett Wahlfelåt före införandet deltaga i slag målet, ej heller Frösslund och Jacobsson utdela slag; att hon ej sett vakten förolämpas, men väl hört Tegner, då en vaktkarl tog honom i axeln, yttra: hvad vill du mig karl? gör din tjenst och hör dig först för hur saken sig förbåller,, då karlen ock genast släppte Tegnår. Vittnet Solberg, konfronterad med Lindberg, vidblef sin uppgi!t, att en officer inträngt i rummet med upplyftad yxa, men Lindberg förklarade att hon stått tätt vid pigan, som af Virgin mottagit yxan. Vid auditören LOranges anmärkning, att Lindberg i polisförhöret uppgifvit Grundström såsom den der instängt Klingström i vyrån, förklarade Lindberg, att hvad hon nu yttrat vore det rätta, och att poliskammaren orätt uppfattat hennes utsago. Pigan Wallerström hade jemte Lindberg vid bullret nedgått, sett Helander skuffa Segebaden, ett allmänt slagsmål uppkomma, Grundström gifva Tegner ett slag och af denne få ett tillbaka, Jacobsson fatta Wanhlfeldt i kragen och med Grundströms tillhjelp draga honom baklänges in i rummet, samt dörren derefter tillslutas och officerarne, då porten öppnats, skynda bort. Då de återkommit, bade en af vittnets kamrater nedkastat den nyckel, hvarmed de öppnade porten, och vittnet lemnat löjtnant Virgin den yxa, hvarmed ban högg i dörrn till källarmästarns rum. Pigan Stark hade sedan, då dörren öppnades, mottagit yxan af Virgin, men då officerarne och patrullen sedermera inträngde i rummet, gick vittnet en trappa upp; då Wallerström en stund derefter nedkom och ingick i Frösslunds rim, fann hon der Klingström, men icke instängd ej eller af någon förolämpad; också hade bon förmärkt, att både Klingström och Wahl. feldt vid bortgåendet hade rifna kläder. På serskilde frågor tillade Wallerström, alt oflicerarnes antal var 40, att hon ej sett Frösslund eller Jacobsson deltaga i slagsmålet eller hjelpa till vid Wablfeldts införande, samt att Wahlfeldt, just som han nedkom utför trappan och utan att hafva deltagit i slagsmålet blifvit angripen och i rummet införd, och slutligen att hon ej heller förmärkt någon förolämpning mot vakten. Pigan Norström hade nedkommit från spisqvartersidkerskan Lindberg och sett Helander skuffa Segebaden, och derpå snart skyndat åter vpp och derefter sett ingenting. Pigan Malmqvist instämde i föregående vittnesmål, med tillägg att hon stadnat itrappan och sett Virgins anfall med yxan, samt att han sedan räckt denna åt Malmqvist, men då bon ej vågade taga emot, åt pigan Stark sem stod vid. dörrn; något vaktmanskap bade vittnet icke varseblifvit. Då auditören LOrange anmärkt det besy nnerliga d pigan Malmqvists uppgift, att Virgin räckt yxan åt henne som stod i trappan, svarade bemälde piga, att hon vid det tillfället åter nedgått i försthgan och ställt sig så, att Virgin blott behöfde gå öfver förstugan för att komma till henne, samt att hon tog på sin ed att Virgin icke varit inne i rummet med yxan, en förklaring den auditör LOrange äfven af det skäl fann besynnerlig, att Malmqvist, om hon stått så nära och sett så mycket, också harda hafva tott valktan