Aftonbladet – 14 januari 1843, sida 2

eler smädeord, eller att han infört löjtn. Klingström i rummet, der qvarhållit eller förolämpat honom. Källarlärlingen Engström bestred all delaktighet i de af löjtn. Wahlfeldt och Klingström öfverklagade våldsamheter, äfvensom all annan brottslighet vid det ifrågavarande uppträdet. Källarlärlingen Helander bestred ock att han slagit eller oqvädat någon och uppgaf, att han med säkerhet igenkände löjt. Bergerzon i den, som vred Helander i näsan, att Helander skuffat Bergerzon ifrån sig, men straxt derpå blifvit angripen af löjtn. Segebaden, som ville slå omkull Helander, men i stället råkat i en brottning, som slutades så, att både lärl. och löjtn. föllo omkull på golfvet, dervid likväl Helander fick uppbära en hop slag af de kringstående. — Löjtn. Bergerzon nekade Helanders uppgift mot honom, men löjtn. Segebaden medgaf, att han slagit omkull Helander, dock först sedan löjtn. blifvit af bemälde lärling anfallen. Auditören LOrange begärde få i protokollet anmärkt, att endast löjtnanterne Bergerzon, Wolffram och Öhrström vid tillfället burit uniformskappor, samt att de öfrige varit civilt klädde, hvilket auditören ville hafva upplyst derföre, att hans hufvudmän först efteråt fingo veta, att personerne, med hvilka de kommit i delo, varit officerare. De vittnen, som tillstädeskommit, fingo nu afiägga ed och hördes i ordning, som följer: Notarien Pontan hade ifrågavarande natt, klockan , 42, med polismästaren, lagman Berg, kommit från Norr, och på Mynttorget mött en, till slottshögvakten springande person, samt hört oljud utanför Malmens källare, hvarföre lagman Berg efterskickat patrull från nämnde vakt och, jemte vittnet, framgått till källaren; derutanför hade funnits församlade 42 å 45 personer, som förgäfves bultade på porten, hvilken, först sedan lagman Berg gifvit sig tillkänna, öppnades; inkommen, jemte lagman Berg, i Frösslunds kammare, hörde vittnet flera persener der högljudt beklaga sig öfver våld af åtskillige; redan bortgångne officerare, men kunde, för sorlets skull, ej taga redå på deras berättelse; vittnet såg likväl boettmakaren Jacobsson blöda ur ett sår i ansigtet, men sedan patrullen ankommit, gick vittnet, utan att hafva märkt löjtnant Klingström. Ynglingen Solberg, vid ifrägavarande tillfället källarlärling hos Frösslund, men sedermera efter erhället afsked antagen i arbete hos tapetseraren Sundell, hade om aftonen, sedan källarrummen blifvit stängde, passat upp i Frösslunds enskilda rum. Klockan 4, till 42 hördes i förstugan buller och högljudda rop om portens öppnande, oc h vittnet utskickades af F rÖSSlund, för att höra hvad å färde var, samt svarade på de bullrande personernes tillsägelse att öppna porten, det de härom borde tillsäga en trappa upp, derifrån de kommo; för. detta svar hotades vittnet med stryk och ingick till källarmästaren; men följde åter ut i förstugan då Frösslund sjelf dit utgick; der uppstod då ordvexling om : portens öppnande och Frösslund hotades med en käpp; i detsamma utkommo källarlärlingarne Engström och Helander från motsatt sida af förstugan och då uppstod ett allmänt slagsmål, derunder med käppar många slag utdelades, utan att vittnet kunde taga reda på hvilka slogo eller hvilka träffades; då. Grundström och Jacobsson utkommit, såg vittnet den sistnämnde, straxt invid den öppna dörren, fatta i löjtnant Wahlfeldt och föra honom baklänges in i rummet, då vittnet medföljde och hörde Wahlfeldt uppbragt fråga hvad Jacobsson och Kem per, hvilken -sednare äfven befann sig i rummet, ville honom, samt de sistnämnde svara, att de ville veta Wahlfeldts och hans kamraters namn; Wahlfeldt vägrade likväl detta, under yttrande, att om han sade dem sitt namn, skulle de bli flata. Vittnet utgick nu i förstugan, der slagsmålet fortfor, men snart slutådes, sedan porten öppnats och de i förstugan innevarande skyndat ut, samt porten åter tillslutits. Efter några minuters dröjande i källarmästarens rum, der vittnet hörde huru löjtnant Wahlfeldt åter förgäfves uppmanades alt säga sitt namn, hördes starka bultningar på porten; denne öppnades utifrån och de bortgångne. personerne ingingo i förstugan, samt började ett så våldsamt anfall mot kammardörren, att källarmästaren, fruktande att den skulle blifva inslagen, utsände vittnet genom ett fönster att hemta en patrull från rådhuset. I vakten erhöll vittnet det besked, att patrull redan afgått och då vittnet hann till. baka att härom lemna underrättelse, fortfor ännu vål det mot dörfen och källarmästaren öppnade den. Di inrusade flera personer i rummet. Löjtnant Wahl feldt ropade högt: slå ihjäl den tjocka rackarn, som sitter i soffan, och löjtnant Tegner skyndade fram och tilldelade den i soffan sittande personen, nemligen Jacobsson, ett slag öfver armen, slog derefter käppen i bordet, så att skifvan sprack och glasen derå krossades, samt gaf derpå Jacobsson ett slag i ansigtet, som af denne utpressade ett högt jemmer: rop. En af de Inkommande officerarne höll en yxö i högsta hugg och hotade dermed Jacobsson. Sedermera skyndade alla ut, med undantag af löjtnan! Kliongström, som satt qvar en stund, men derefter obehindradt bortgick, utan att undertiden hafva blif. vit på minsta vis ofredad. — På serskilda frågor uppgaf Sohlberg: att han ej förmärkt att vaktmanskapet blifvit med ord eller gerning ofredad, cj hört något oqvädinsord mer än det omnämnda af löjtnant Wahlfeldt, ej sett Frösslund eller Jacobsson deltaga i slagsmålet eller någon biträda den sednare vid Wahlfeldts införande, samt ej heller varseblifvit att Wahlfeldt under uppgift att Grundström vore en hund, hotat gifva denne ett slag. Spisqvartersidkerskan Zinaberg berättade, att då de i målet delaktige tio officerarne hos henne intagit aftanmå2 kid ! nah i lnnlamnaftor:440 olla! het od: mn