Aftonbladet – 13 januari 1843, sida 2

— I —— —-—-— vDERE — — —r VEOSÖ — skad afsättning på sin vara, helst månen, liksom stearinljusen, ej behöfver snytas, hvilket vi åter tro är behöfligt för redaktionens extranäsor., Svenska Biet skulle vi svara som följer: Biet har surrat i kupan förskräckligt öfver vår oskyldiga artikel om månen. Bipresten synes, paktadt sin insigt i himmelska ting, icke riktigt förstå sig på månen, hvarföre vi gratulera honom att ej astronomi förekommer i den, vill Gud, snart försiggående pastoralexamen. Imedlertid kan han trösta sig och i allt lugn insvepa sig i sin bofpredikantskappa och sofva på sitt öra, helst vi förmoda att Biredaktionen icke som annan mask blir orolig vid månskiftena. Minerva skulle vi svara och öfverbevisa så här: pMinervas uggla: har skrikit sitt klähvitt mot månen. Det var naturligt, att dess redaktion skulle förarga sig öfver, att ett så aptitligt stycke skulle sitta på himlen i stället för att ligga på bränvinsbordet. Vi kunna också ej annat än beklaga att alla skrapningar med den vördnadsfulla foten ej kunna nedlocka det goda stycket från sin höjd. Månen är ej nedlåtande af sig.. Sedan jag anfört dessa exempel på vårt sätt att bevisa riktigheten af våra satser, fann jag redaktionen fallen i en så kallad -admirationsbeun. dran öfver min vishet. Förslaget antogs med acklamation. . Vidare beslöt redaktionen att cilera. Det är ej här fråga om att citera verkliga ord eller hyad våra motståndare yttrat, utan endast att hegagna sitationstecken ( ) vid våra ezna ord och isynverhet sådane som vi vilja inbilla den goda allmänheten att våra fiender nyttjat, utan att Vi derföre just behöfva uttryckligen säga att de verk