Aftonbladet – 12 januari 1843, sida 1

An Ai rVAL YULV ULL Hallon VI NiBEIDeSt UuLlL IVAIVv räkna allt för mycket på denna småaktighet. Om Ludvig Filip framhärdar i sina planer tills det lyckats honom att åstadkomma en brytning med Spanien, så skall han utan tvifvel finna, å ena sidan, att regenten kommer att understödjas af det liberala och nationella partiet; att han kan förtro sig till sina landsmäns tapperhet och till den krigsvana, som de på sednare åren förvärfvat, jemte hbalföns naturliga försvarsmedel, och å den andra, att engelska nationen torde vara mera klarsynt än dess regering, samt inse huru vigtigt det är för Englands intressen att Spaniens oberoende må hållas fritt från fransyskt öfverherrskap. Vårt kabinett skall då finna sig tvunget till verksamma åtgärder för att understödja Spanien och militärdemonstrationer till lands och sjös måhända blifva nödvändiga för att åstadkomma hvad man hade kunnat uträtta vida lättare senom ett större förutseende och genom en i lagom tid visad energi. Denna Morning Chronicles artikel är ganska upplysande, men ännu någonting kan dertill behölva tilläggas. För den, som har tillfälle att dagligen följa med fransyska och engelska tidningars politiska diskussioner, är det alldeles icke svårt att förmärka, det en bestämd obenägenhet mot den nuvarande regeringen i Spanien råder, såväl hos franska kabinettet — hvilket dessutom är bevisadt .af mångfaldiga fakta, bland annat den bekanta diplomatiska rangstriden — som hos den nuvarande Toryministeren i Englapd, fastän icke i lika hög orad eller så öppet erkändt. Hvad är då orsaken till denna bitterhet? Under alla de månefaldiga anklagelser och förtal, som blifvit giorda mot Espartero, är likväl om honom det allmänna tänkesiältet från flere partier att han är en man af ära; att icke machiaveilism och ränker, utan lag och rättvisa utgöra stödet för hans styrelse. Midt under ett ej ännu helt och hållet slutadt borgerligt kriz har han löst det ingalunda lätta problemet att visa, det en regering, som ledes af kraft och heder gemensamt, kan lemna yttranderätten fri och utan andra band, än det lagliga ansvarets emot alltför stora missbruk, och de, som sätta tro till åtskilliga af de spanska tidningarnes rop om regeringens tyranni i detta fall, hafva kanske icke besinnat, att tryckfrihetsprocesserna nästan icke kommit i fråga vid andra tillfällen, än då tidningarne öppet yrkat på det nuvarande slatsskickets våldsamma Ööfverändakastande, samt att större delen af de oppositionsorganer, som varit utsatta för någon förföljelse i detta fall, mer eller mindre öppet burit don Carlos elter ex-drottningen Christinas färger och gått tillväga på ett sätt, som, om dylikt skett i vårt land, säkert skulle fört de ansvarige utgifvarne under bilan. Under allt detta har den närvarande regenten, mer ön nåcon föregående spansk styrelse sedan trettio år, gjort hvad som stått i hans förmåga att befordra den lagliga ordningen och lagarnes välde, och om våldsamma medel stundom måst användas till utrotande af röfverier på landsvägarne, af elt till ytterlig höjd kommet smuvgaleri och af gränslösa embelsmannarofferier, så bör man, utan att alls: gilla den öfverdrifna stränghet, som dervid stundom blifvit följd, likväl erinra sig, att ett land, som länge befunnit sig i ett snart sagdt fullkomligt upplösni stånd och blödande ur såren af mångåriga invärtes oroligheter, påkallar en större energi lör att återknyta samhällsbanden, än ett annat, der lugn och fred varit rådande i en manst Hvaraf kommer då egentligen denna bitterhet hos främmande regeringar mot Espartero, oaktadt dessa hans stora :och obesiridliga förtjenster emot sitt fädernesland? Jo! af ingenting annat, än att hans utväljande Ullriksföreståndare är en åtgärd, som närmar sig mera till den republikanska statsförfattningen, än regenternas dynastiska intressen kunna tåla; att han, oaktadt de hinder och svårigheter, som läggas i hans väg, likväl finner sitt anseende alltmera befästadt i opinionen; ait de republikanska ideerna öfverhufvud vunnit ett stort, nästan öfvervägande inflytande hos detta spanska folk, som man för ännu icke så lång tid sedan trodde föras blindt i ledband af munkvälde och vidskepelse, och alt man följaktligen kan hafva anledning att frukta, hvad man förut minst skulle förmodat, all se spanska folket med sitt exempel blifva det första att visa möjligheten, det en stor och folkrik nation äfven i Europa kan undvara den monarkiska statsformen. Härnti ligger, i de ra hofvens ögon, den egentliga förbrytelsen af Esparteros regering, och orsaken, hvarför servila skriftställare i alla länder med förkärlek begagna sig af de tillfällen, som Yppas att emot honom få utejuta sin galla. Detta är också icko underligt; ty en republik de facto uti vår verldsdel, om den hunpo utveckla och befästa sig under loppet af ett tiotal år, blefve gonom sin piotia tillvaro utan tvifvel,. under förhållanden, en för de dynastiska lånet vådlisare pronacanda, ä