Aftonbladet – 12 januari 1843, sida 1

Nad GEES NARKREI 3 viRR ARI RA 22 ene TIARURRMAN Uli Viv ua) hvilken lyder som följer: pErinrande oss hvad vi förut sagt om den franska politiken mot Spanien, kan det löna mödan, att kasta en återblick på den riktning, som Fransmännens konung redan förut följt, för att bringa denna politik till verkställighet. — ,Ifrån Juli 4830 intill år 4834 fann Ludvig Filip sig hårdt klämd af den nära och förtroliga alliansen mellan Österrike, Preussen och Ryssland. Dessa tre makter hade ett gemensamt politiskt mål; det var fiendtligt mot Ludvig Filip och utgick från deras önskan att stöta honom från tronen och återinsätta den äldre Bourbonska grenen (den förjagade konungen Carl X:s unga son, hertigen af Bourdeaux). Ludvig Filip kände väl styrkan af denna trippelallians och visste att det enda som kunde skydda honom mot nödvändigheten att draga svärdet för sitt upprätthållande, var det moraliska understödet från Englands sida; och. i följd deraf blef en förtrolig allians med England en lösen för hofvet i Tuilerierna. pDen fransyska regeringens stora syftemål under dessa treöne år var att få ingå en traktat med England, hvari endast detta land och Frankrike skulle deltaga. En sådan traktat begärdes för att få gifva en synlig bekräftelse på den förening med England, hvaröfver hela den Fransyska pressen och äfven regeringen i sina trontal gjorde sig så mycken berömelse. I början af år 4854 fick ock franska rezeringen tillfälle att underteckna en traktat af detta slag. Engelska regeringen föreslog nemligen då den bekanta qvadrupel-alliansen mellan England, Frankrike, Spanien och Portugal emot Don Miguel och Don Carlos. Ludvig Filip omfattade med ilver detta förslag, såsom en högst betydande motvigt mot de ofvannämnda östra makternas förbund. Men detta var ock hans enda mål Påföljande händelser hafva tillräckligt visat, att Ludvig Filip aldrig ett ögonblick tänkte på, att i verkligheten uppfylla några af sina deruti ingångna förbindelser. Han såg blott på den vinst han kunde draga deraf, att uti denna traktat hafva något, som han kunde föra till torgs hos detrenne allierade absoluta makterna. Också gick han genast till dem, och sade rent ut, att om de ville minska sin fiendtlighet emot honom, så ville han å sin sida lofva, att ej uppfylla sina förbindels.; mot England. De tre makterna togo honom på orden, och han höll äfven sitt löfte till dem, icke derföre att han gifvit det, utan derföre att han vann mera på att hålla det, än att uppfylla sina föregående förbindelser. Sålunda, i stället att till drottningens af. Spanien bistånd söka så mycket som möjligt förhindra trafiken med krigsförnödenheter till Don Carlos, fick dennes armå göra de Fransyska gränsprovinserna till magasinsorter och operationsbas. Härutinnan leddes Ludvig Filip likväl ej blott af den hemliga öfverenskommelsen med de tre makterna, utan äfven af sina egna sympathier. Han föredrog Don Carlos framför Isabella, emedan han hellre wville ha i Spanien en despotisk regent, som han kunde. styra med hofintriger, än en representativ församling. Men det liberala partiet var för starkt för alla de små kabaler; som voro organiserade emot dem; intrigens spindelväfvar bortsopades slutligen och den konstitutionella saken triumferade. Detta skedde med Englands tillbjelp och under Esparteros ledning; och England och Espartero blefvo från det ögonblicket föremål för det Franska hofvets bjertliga hat. j Slagen ur brädet i sina försök att återinföra! despotismen iSpanien och att styra det riket med en despotisk kung till verktyg, upptog Lud-: vig Filip ånyo en plan, som han redan om hösten 41830 hade uppgjort, att få en af sina söner förmäld med den spanska drottningen. Denna plan har fransyska hofvet vid många tillfällen förnekat, men likväl aldrig förlorat den ur sigte. Imedlertid är den ej så lätt ati utföra. , De öfriga Europeiska makterna och majoriteten af spanska folket skulle häftigt sätta sig deremot. Den enda chancen att komma till målet är derföre med list. Den plan, som i sådant hänseende hittills blifvit följd, har varit att begagna Frankrikes inflytelse, först hemligt och sedan öppet, till att åstadkomma oroligheter och uppror i Spanien och dymedelst gifva Spanska regeringen att förstå, alt om de vilja hafva landet lugnt, måste de tillfredsställa och försona det franska hofvet, och att det enda medlet att göra detta är att låta den unga drottningen förmälas med en fransysk prins. I den sista affären i Barcelona har den franske! konsuln till och med ej brytt sig om att bibei hålla masken. Den belöning regeringen gaf honom, emedan det var notoriskt att han hade gjort allt hvad han kunde för att bistå, om ej organisera uppresningen, innefattade en fydlig bekännelse om den politik, som franska hofvet hittills sökt hålla: hemlig, Utan tvifvel uppmuntrades det ock här: till al engelska regeringens rädda och småaktiga I uppförande. Ty Ludvig Filip vet att Frankrike tro-: ligen skulle ha öfverhanden i en strid med Spanien ensamt; åtminstone vet han att spanska regeringen, kunder landets ännu svaga inre belägenhet, skulle göra stora koncessioner för att undvi-; ka olägenheterna och faran af en konflikt med; en så fruktansvärd makt; och han räknar på att! Espartero, förtviflande om något verksamt under-: stöd, vare sig moraliskt eller militäriskt, från det: nuvarande kabinettet i London, kan af Frankri) kes hotelser drifvas till ett medgifvande af drott-! i i i I I