Aftonbladet – 11 januari 1843, sida 1

den fria pressen, hvilken, jemte grundlagarnes vidmakthållande, endast yrkat, att de brister, som i dem förefinnas, skola på lagligt sätt vid riksdagarne afhjelpas; att den största delen af folket: Bondeståndet, slutit sig tillsamman att yrka en reform af den murkna samhällsbyggnaden, på det den icke må ramla ned; att många af den besutna adeln, de flesta af borgareklassen, samt de redbaraste, lärdaste och snillrikaste af presteståndet förenat sig med dem; att sjelfva embetsmannakorpsen, som i andra länder ofta obetingadt sluter sig till reeringen och hyllar dess åsigter, huru förderfca de än må vara, i Sverge är för oberoende och upplyst, att icke föredraga den allmänna opinionen framför kamarilla-kotteriets egennyttiga åsigler; att då konservalism nödvändigt innebär reform, så äro alla dessa konservativa i ordets vackra bemärkelse; att deremot de devuerade, d. v. s. de som äro tillgifna personer, utan afseende på ideer, väl vilja heta konservativa, men äro de egentliga rabulisterna. De tåla ingen reform af det murkna, om det ock skulle falla. De bestå, t. ex. af lönhungrig hofadel, rangsjuka odågor, af prester, som äro lystna efter nordstjernan, samt af borgare, som vilja blifva kommerseråd m. m. För att tillfredsställa sin egennytta, äro dessa tvungna att offra sin öfvertygelse, och taga, åtminstone till det yttre, styrelse-personalens parti, samt trottsa den allmänna rösten och genom åtskilligt advokatoriskt krångel söka försvara sina herrar, på det att dessa måtte fortfarande vara i stånd att skänka dem sina nådegåfvor. De igenkännas deräppå, att de, liksom brännvins-advokaterne, aldrig hålla sig till sak, utan till person, att de nyttja oqvädinsord i stället för skäl och bevis, samt inblanda sådant, som icke till saken hörer. — Liten lefver än M 2, som utgafs i går, berättar, att man på de sista 8 dagarna allmänt på våra kaffehus serverar en splitter ny dryckes-komposition, kallad Minister-bischoff, hvilken skall lyckats så vinna Svenska Minervas uppmärksamhet, att det utan tvifvel varit i en af densamma inspirerad. stund, som den kära tanten härom dagen utgöt sin fördömelse mot hvad hon kallade vattenteologien i den Wallinska psalmboken. I sjelfva ,verket,, såger Liten, pkan man också lätt förstå, patt en så ertzfrom matrona, som Svenska Mipnerva, egentligen icke gillar något annat slags nteologi, än den som lefver och hafver sin va;relse al — lachryme Christil Härvid bör likväl tilläggas, att den nya kompositionen, hvarom det talas, tyckes hos Minerva hafva kommit efter som Arboga-ölet, att döma af det knip, som örråder sig i den Minerva-artikel, hvilken vi citerade i gårdagens Aftonblad.