Aftonbladet – 11 januari 1843, sida 1

NEC ENDE ki citerade stycket utgör ett offentligt dokument, tage vi oss äfven den friheten att låna det från Freja. Det lyder sålunda: Sjunde enissbruket. Att biskoparne hafva sammanblandat predikoembetet och det verläsliga regementet — — — Om biskoparnes kall och embetes kraft, är i förtiden mycket vardet disputeradt: och någre hafca oskickligt sammanblandat predikoembetet joch det verldstliga regementet.n Denna falska sammanblandning har varit en stor orsak tll många häftiga krig, förderfliga uppror och tvedrägt. Der Påfvarno som litat hafva på Guds församlings nycklars makt, icke allenast nya gudstjenster upptänkt och instiftat, med någre falls förbehåll, och samveten med tyranniska band besvärat: utan de ock tozgo sig med fli före utdela konungariken på jorden, och afsälla kejsare och konungar ifrån sina rezementer. Desse Påfvars odygder hafva många gudfreuktige och lärde män i Guds församling långt före denna tiden ogillat och straffat. Derföre äre våre lärare högeligen förorsakade tfillkännagifva och kungöra den åtskillnad, som är emellan predikoembetet och det verldsliga regementet, för all hugsvala och trösta samveten, och hafva lärt att man begge delarne, för Guds befallninge skull, vördsamt akta och i ära hålla skall, såsom Guds högsta gåfvor på jorden. ,Men em predikoembetet och biskoparnes rälta kall, lära våra predikanter efter Evangelii grund jalltså: Att det är en fullmakt eller: Guds befallning, att predika Evangelium, förlåta eller ock behålla synderna, och till att utskifta sakramenten. Förty med sådan befallning har vår Herre Christus utsändt apostiarne, Job. 20. Såsom min Fader hafver mig sändt, så sänder jag ock eder. Tager den helga Anda, hvilkora J synderna förlåten, äem äro de förlåtna, och hvilkom J synderna behållen, dem äro de behållna. Marc. 46. Går utech predikar Evangelium alla kreaturom, ete. Betta biskops kalls och embeles makt brukar iman allena till att lära och predika Guds ord, ;så ock till att utdeta sakramenten ibland månza eller ibland få, efter som kallet kräfver. Ty dermed gifvas icke timeliga, wtan eviga håfvor, nemlh.: den oviga rättfärdigketen, den helige ande och det eviga kifvet. Dessa håfvor kar man icke annorlunda bekomma, än igenom predikoembetet, som står i ordets predikar och sakramentets utdelning. Såsom Paulus säger, Rom. 4. Evangelium är en Guds kraft, allom dem som tre, till salighet etc.c Berföre, medan predikoembetets kraft, meddelar oss eviga håfvor, och varder allenast genom ordets Tjenst brukadt och öfvadt, förhindrar det icke det veridsliga resementet, likasom konsten att sjunga icke beller kan hindra det. Förty det verkiskga resementet tvamgis med andra saker, än det helga Evangelium. Verldslig öfverhet beskydtar icke våra själar, utan våra kroppar och andra lekamliga ting emot utvärtes våld och uppenbar erätt, och straffar mennmiskorna med svärd och lekamligt straff, på det de må behålla verldslig rättfärdighet och frid.n Berföre skall man dessa begge regementen, det andeliga och det verldstige, icke sammanblanda. Då nu herr Heurlin är theolegix doktor, och således, bättre än någen annan, fattar meningen af ofvanstående, samt såsom statsråd vill hålla grunllagsbud och svurna eder i heigd, så kunna vi vara fullt förvissade om, att han icke endast lemnar sitt goda pastorat Fellingsbro, som, i förbigående sagdt, inbringar vida mer än statsrådsplatsen, utan äfven afsäger sig predikoembetet, åtminstone under den tid, som ban det verldsliga regementet förvaltar. EES Ar innehåller ock en kort. men — Fria för i