Aftonbladet – 9 januari 1843, sida 3

rättelsen härom, att sända ett bud den utskickade karlen till mötes, för att varna honom för det farliga stället; hvilket budskap en ung i förstånd och välvilja utmärkt bonde, som jemte annat folk nedre vid sjön Lördagseftermiddagen samtalade med prosten om hvad som var att göra, genast åtog sig. Men det syntes nästan som från början tiil slut all försigtighet skulle leda till olycka. Knappt var nemligen prosten .hemkommen, förr än det budet, att häst och karlarne kört ned, tillfördes honom af en flicka, som kommit i deras sälis! ;ap, men, såsom endast stående bakpå slädan, räddat sig och nu, efter lång vwilsevandring, till ön anländt. (Ingen af de väntade hade dock varit med — en lycka i olyckan.) Prostens raske och 0oförtrutne svåger och medhjelpare skyndade då genast ut med i hast uppbådadt folk. Imedlertid sågos från prostgården halfva natten igenom de irrande blossen, man föreställe sig med hvilken ängslig väntan. Ändtligen iterkomma de utskickade, men med oförrättadt ärende. De hade väl med möda påträffat stället, men under mörkret var det dem omöjligt att få reda på de drunknade, isynnerhet som de saknade nödiga redskap. sådana smiddes sedan under natten, och med den gryende julmorgonen börjades letningen ånyo, då ock så väl hästen som karlarne återfunnos; men alla räddningsförsök voro fruktlösa. Stället, der olyckan inträffat, låg inom det områd:, der man hela dagen förut kört med stora lass, ehuru i anseende till glanskisen icke något bestämdt spår kunde hållas. Rundtomkring var ock isen öfverallt säker, men här hade roligen någon bottenkälla spelat häl derpå. Af de ärunknade var den ena, Böl Olof Matsson, 34 år gammal och efterlemnar moder, hustru och två små barn; dei andra, drängen Skinnar Anders Jonsson, var det enda stödet för en gammal sjuklig fader och tre minderåriga syskon. Huru svårt det skulle vara att på juldagen jemte gudstienstens förrättande besöka de sörjande efterlefvande, huru svårt det är och blifver för ett ädelt och känslofullit hjerta att befria sig från en tanken att hafva, fastän oskyldigtvis och i bästa fsigt gifvit anledning till så mycken sorg, torde en hvar inse, likasom det ej heller torde vara någon, som icke deröfver hyser det bjertligaste deltagande. (St. K. L. Tidn.) Westerås den ö Januari. En bonde ifrån Lilliyrka församling i Nerike, vid namn Erikj Andersson, som sistlidne Tisdags afton blef i förvar tagen, emedan han befanns öfverlastad af starka drycker, hängle sig i går morgon uti Corps de Gardet. -— Da 9 Dec. tilidrog sig den bedröfliga hände sen, tt Torparen Per Persson från Gräsbo Gunnillbo SOCken skulle tillika med sin hustru Anna Lisa Olsdoter färdas öfver sjön Lillsvan, hvarvid han skulle föra mustrun öfver på en kälke, men den svaga isen brast, och de omkommo begge, lemnande efter sig trenne varn, af hvilka tvenne äro oförsörjda. — (W. IL. T.) LL LL,