Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 3

nande, icke voro i stånd att uppsöka så mycket sor en endaste liten anmärkningsanledning(!!) ånyo ingå i rådkammaren , derföre skola vi nu få oss ingentin mindre än kara en liten — Juli-revolution!! Nå och hvilken skulle väl göra denna revolution, om Vv få vara så dristiga att fråga? och för hvilken elle hvilka nationens älsklingar skulle den göras? Ti förmån kanske för det i religiöst och moraliskt af seende så älskansoch vördnadsvärda Aftonbladet man med hans gesäller och deras bihang Notenius mythen? Eller kanske till förmån för nationen män,, de oöfverträftliga rikshushållarne och reforma torerne? Eller kanske slutligen till förmån för back stugusittarne sjelfyve och deras representationsförslag! Om vi t. ex. i detta ögonblick tänka oss ringning alla Stockholms stormklockor, från Catharina ände upp till Adolf Fredrik, för att samla hamnbusecorp sen till vapen, hvad skola dessa spetbenta ungdoma taga till för tillhuggen, för att mörda och massakrer: vännerna af den lagliga ordningen? Månne de skol: göra det med blotta fingrarne, eller med heroiska Aftonbladsfraser? Eller kanske böndernej skola rest sig i massa? De skola då gå ifrån sin varma orasc och sin trefliga middagslur, för att gifva sig ut til att låta slagta och slå ihjäl sig till förmån för någon älskad tvåfotad varelse, som heter Lars Hjerta elle: Crusenstolpe celler Grefve Carl Henrik Anckarsvärd eller dylikt, hocken kan tänkja så väre e herrekär och som de aldrig kanske hört namnet på. Och de! allt för det Konungen inkallat Hr Biskop Heurlir ibland sina rådgifvare!! O J Abderiter! I ett land med snövra gör man ej revolutioner för ro skull. Vi förmode att detta vackra språk icke skall oå förloradt för allmänheten, och skulle således ej hafva något att tillägga om det ej vore nödig! erinra, att det varit Biets och Minervas fröjderop öfver biskop Heurlins inkallande i rådet, och äfven den bestämda karakter, som Regeringen derigenom antagit till adopterande af det gamla systemet såsom princip, som föranledde Aftonbladets ifrågavarande historiska jemnförelser. Vi äre nemligen visst icke några vänner af att sqvadronera med tomma hotelser, isynnerhet som det alltid synes oss vara mycket bältre för ett land, att folkets sak kan göra sig gällande utan revolutioner. Det finnes väl också ingen tidning, hvilken mera öppet än Aftonbladet, erkänt huru vanmäktigt folket hos oss är i allmänhet, dels genom den likgiltighet det ofta visar för sina egna rättigheter och genom ovanan vid det offentliga lifvet, dels genom svagheten för yttre prål och maktens bländverk, och att derföre troligen icke heller något folk i verlden är så lält att fill en (id draga vid näsan af dem som hafva pastorater och domsagor oclir ordnar och middagar och om ej annat hjelper, handtryckningar att bjuda på. Men i alla fall borde man icke alldeles glömma, att det fanns snö i Sverge äfven 4809, och att en statshvällning ändå kunde gå för sig, samt att letta icke heller är det enda exemplet. Vi nämne detta endast för att påminna om, att revolutioner icke äro alldeles omöjliga äfven i norlen, och att Svenska folket är ett underligt folk, vars opinionsthermometer icke alltid på förhand åter så noga beräkna sig, hvarföre ock Ehrenvärd kallade det, om vi rätt minnas: ett trögt olk, men fullt af hetsighetern. För öfrigt hafva våde 4809 års revolution i Sverge och flere ednare i andra länder, den norska. 1844, den ranska 4850. och den belgiska, visat, att statsrvälfningar, när de komma från folken, kunna ke utan alt mörda och massakrera, hvilket iu mera synes vara lemnadt endast åt regenteres Statskupper.