Aftonbladet – 5 januari 1843, sida 3

Det fattas mig ... det fattas mig ... åh, just ingenting,, sade Emma, med våldsam ansträngning, åtminstone icke ett godt samvete., Du lilla toka, hvem vet icke det! Jag hoppas att vi alla här hafva goda samveten. Jag hoppas detsamma, svarade Emma och kastade på Sebastian en pröfvande blick, som han knappt kunde uthärda. Gå du nu och spela, mitt barn, sade öfverstinnan, jag skall imedlertid hålla en liten räfst med hushållerskan. Hvad tänker baron att göra i dag? i sJag ... jo, jag skall begagna mig af det goda slädföret och helsa på vår nya pastor. Härmed tog I han ett hastigt afsked och rusade på dörren. fan behöfde sannerligen luft. Snart satt han i slädan och nu först återkom han till full besinning. Fördömdt! — tänkte han — just som jag gladde mig öfver att ha upprest en skön byggnad, ramlade den snöpligen ned. Emma måste naturligtvis döma efter skenet ... hon måste nu mera förakta mig, då hon icke kan tro annat, än alt jag besvarar hennes dåraktiga styfmors låga. Och denna guvernanten sedan! Få hafva skäl att klaga öfver, det för mycken kärlek fallit på deras lott, men jag, olycklige, jag har det. Hur skall allt detta sluta? (Forts. följer.) 5 rt POLIS-ANEKDOTER. — Enhkan Wenneryren: callerödinjukaste polis! tillåt min dotter få vara qvar inom spinnhusmurarne. — Uppsyningsmannen Löthman amnäler, att han nkallat skarprättaren Mästerman. — N. N. uppger, att han två gånger varit cholerad. — Vaktmästaren Bergqvist siger, att han inte kan se nykter ut, emedan hu olyckligtvis är litet vindögd. — Stadsvakterne rapportera, att de i natt upptagit vagaren Nordn;, som legat och sofvit ofvan på Häbelisken. — Pigan Ljungstedt har sönderrifvit den orlofsselel hon fått af bagaren Pichl, medan der stått att 00 är nykter, hvilket hon ej kan tåta. (D. A.)